Träffade en turist som var helt lyrisk över vår midnattssol och en tur på Dundret, men sa att han nästan tänkte vända redan vid flygplatsen när han kom.
Det första han fick höra av taxichauffören var;
- Vad ska du hit och göra?
Här finns väl ingenting att titta på.
Under flygresan upp fick han en massa tips och trevlig information om allt fint och trevligt som finns att se.
Det kanske berodde på att flygbolaget och personal kommer från södra Sverige.
Och väl uppe i Gällivare, stämde den versionen bättre.
Har du någonsin hört en Kirunabo klaga på sitt Kiruna? Aldrig!
Här i Gällivare skulle vi klaga bort både LKAB, sjukhus och flygplats om vi kunde.
Som tur är finns det en och annan positiv person boende kvar trots allt. Turistbyrå och företagare sprider en trevlig anda men vi själva måste också vara ambassadörer.
Att mötas av boende med förakt till sin egen hemort är ingen bra reklam och marknadsföring, för ett i många avseenden ett naturparadis.
Människor från andra delar av landet häpnar ofta över LKAB´s omhändertagande om orten och sina anställda och övriga Gällivarebor.
Dags att vi blir stolta över vårt Gällivare.
Kanske en del skulle behöva gå på kurs i Kiruna?
Vart får de all sin kraft och sammanhållning ifrån? De kämpar för sitt sjukhus, flygplats och flytten. Vad är Kirunabornas hemlighet?
I Gällivare säger vi;
Lägg ner flygplatsen, gruvan och snart ger vi väl bort sjukhuset också. Bättre att vi åker till Kiruna, eller? Att vantrivas så hemma är inte bra för hälsan och omgivningen.
Ta lite vuxenansvar och flytta. Vi är faktiskt några stycken som bor här och som vill utveckla och förbättra vårt samhälle. Vi vill ha en egen flygplats, vi förstår LKAB:s vikt för orten och att hus, materiella ting, måste rivas/flyttas.
Vi är tacksamma att vi har ett sjukhus, vi älskar vår natur. Inte minst Dundret.