"Fritidsfiskarna ska bort" var rubriken på en artikel i NSD den 3/9.
Efter att ha läst texten förstod jag att "fritidsfiskarna" endast avser de fiskare som finns vid kusten. De ska bort för att ge större utrymme åt fritidsfiskare på något annat ställe.
Som läsare frågar jag mig: Är den ena fritidsaktiviteten mera värd än den andra?
Vem kan värdera kustbons behov av rekreation mindre värt än spöfiskarens i älvdalen?
Landin, som citeras i artikeln, säger att man vill ha ett fiske för "Svenssons" och så vitt jag vet finns det svenssöner överallt. Dock är inte alla intresserade av att "meta".
Den fiskekultur, som finns längs kusten, bygger på lång tradition.
Många har en stuga på någon holme, lägger där ut sina nät (vilket, i dagsläget, är starkt begränsat genom olika förbud) och tar upp dagens matfisk. Fångsten kan, i sällsynta fall, bestå av lax men oftast av abborre och sik.
Den andra kategorin "fritidsfiskare" är de så kallade vattenrättsägarna, som i sin jordbruksfastighet har en viss del vatten. I vår by uppgår vattenarealen till tre fjärdedelar av landarealen. Det innebär att varje markägare äger rätt att fiska med fasta redskap.
Om man ser tillbaka till det fiske som bedrevs på 1950-talet så har nyttjandet av fasta fiskeställen minskat med cirka 70 procent.
Då flera av fiskevattenägarna är licensierade fiskare, brukas de fasta fiskeplatserna till stor del av dem och endast en liten del av fällor och ryssjor tillhör de nämnda "fritidsfiskarna". Alla dessa redskap märks på lagstadgat vis.
Jag har svårt att tänka mig att det omtalade nätverket kommer att kunna lösa in de privata fiskevattnen, eftersom många av ägarna inte är ute efter pengar. De vill ha en meningsfull fritidssysselsättning, behålla en levande skärgård och bevara en gammal fiskekultur.
Landin nämner Norge och Ryssland som föregångsland vad gäller förnuftiga bestämmelser i fiskefrågor. I exempelvis Kanada har man en annan policy.
Om det sker en minskning av laxtillgången vid en älv, då ska i första hand de som bor intill älven och fiskar för husbehov ha rätt till fisken. Sportfiskaren/den tillreste turisten väntas bidra med stora ekonomiska resurser.
Jag tror inte att de enorma förhoppningarna på vinster, som turistentreprenörerna kalkylerat med, kommer att infrias, detta av flera skilda orsaker.
Fiskeresursen måste fördelas på alla intressenter - goda laxår såväl som dåliga. Frågan är bara hur man gör det på bästa och mest rättvisa sätt.
Vi måste dela
Foto: Fotograf saknas!
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.