Jag som glad amatör och invånare i Luleå kommun läser arkitekt Hans Tirséns åsikter om de nya kvarteren i södra hamnen och konstaterar att vi verkar tänka ganska lika. Förslaget som det ser ut är absolut nyskapande och försöker bygga på att Luleå ska vara en sjöstad.
Defensiv attityd
Men någonstans i planarbetena så går Stadsbyggnadskontoret vilse bland sina visioner och programarbeten. Det verkar som att planläggarna egentligen inte vill se brister och alternativ, utan envetet kämpar sig fast vid vad exploatören eller de själva tagit fram. Synpunkter som framkommer vid samråd bemöts inte konstruktivt utan istället med en defensiv attityd.
Redovisning i skisser över hur skuggor faller och hur eventuell befintlig bebyggelse påverkas av skuggbildning är i allra högsta grad bristfällig. Att redovisa skuggförhållanden vid sommar- respektive vintersolstånd, eller klockan tre på natten, kallar jag enbart för vilseledande.
Vid varje samråd om bebyggelse i närheten av Varvsleden så påpekas det från flera håll (oftast Länsstyrelsen och Räddningstjänsten) problemet med de omfattande transporterna av farligt gods så nära bebyggelsen. Från Stadsbyggnadskontorets håll bemöts detta enbart med standardsvaret ”Varvsleden är inte utpekad som primär eller sekundär transportväg för farligt gods”. Istället för att leta en lösning, så går man på defensiven och blundar för faktiska förhållanden.
Miljökonsekvensbeskrivningarna får även de ofta kritik att vara bristfälliga och skönmålande. Det finns planarkitekter som på fullt allvar menar att man kan jämföra en byggnadshöjd på samma sätt oavsett om byggnaden befinner sig tio eller hundra meter från blickfånget.
Blundar för verkligheten
Generellt så använder man gamla miljömätningar av utsläpp från fordon och partikeltäthet, trots att nyare data finns tillgänglig. Men denna nya data finns inte inlagd i simuleringsprogramvaran som används. Då väljer man att blunda för verkligheten att utsläppen från fordonstrafiken i centrum ökat, istället skriver man in i miljökonsekvensbeskrivningen en skönmålande bild om minskade utsläpp.
Alternativt så bagatelliserar man problemet med att det rör sig om enstaka dagar som mätvärdena överskridit gränsvärdena.
Om man har en ökande tendens, så måste man bryta den istället för att peka på gränsvärden.
Ta ett helhetsgrepp!
När det sedan framkommer kritik offentligt mot detaljplanerna, så bemöts även den från stadsarkitekterna med en nedlåtande attityd. Vanligt folk ska tydligen inte försöka påpeka sak- och faktafel i arbetena.
Man måste ta ett verkligt helhetsgrepp om hur den fortsatta förtätningen av centrum ska fortsätta och inte i varje detaljplansarbete skriva in att just denna detaljplan inte påverkar det övergripande arbetet med en plan för hela centrum.
Till slut har man målat in sig i ett hörn och står med en bebyggelse som inte gör någon nöjd, utom då möjligen Stadsbyggnadskontoret.