Många av dem som nu förlorar sitt jobb började för dryga 20 år sedan vid 20-25 årsåldern och är alltså i dag 40-50 år. De har bildat familj, byggt hus, barnen går i skolan i Kiruna, alltså etablerat sig i Kiruna.
Erbjudandet att flytta till Kista eller Köpenhamn är därför i dagsläget inte särskilt enkelt att acceptera för dessa. De är etablerade kirunabor och trivs i vår stad.
Nedläggningshotet har funnits länge. Kommunpolitikerna i Kiruna har, eller borde åtminstone ha, känt till läget för Postens Frimärkens framtid i Kiruna.
Men inte i något sammanhang har jag hört någon politiker, undantaget landstingsrådet Kent Ögren i Luleå, reagera eller agera för att undersöka möjligheterna för att rädda dessa arbetstillfällen i Kiruna. Och varför verkar frågan inte intressera de lokala redaktörerna?
I den manliga högkonjunkturens Kiruna försvinner 35 kvinnliga jobb utan att några protester hörs eller några frågor ställs.
Den motivering, som damen som för Postens räkning framförde budskapet i TV gav, borde ganska enkelt kunna avfärdas eller ifrågasättas.
Bland annat att en viktig faktor att flytta verksamhet till Köpenhamn är att i den globala värld vi lever i måste de anställda bland annat kunna prata danska.
Jag känner personer som flyttat till Danmark och efter några månader pratat flytande danska. Med förslag om en intensivkurs i danska för berörd personal hade detta argument kunnat avfärdas.
Hade Posten förblivit ett helägt svenskt statligt bolag hade regionalpolitiska skäl för utveckling av verksamheten i Kiruna i stället för i Stockholm och Köpenhamn kunnat åberopas. Åtminstone under en Socialdemokratisk ledning. Som det är nu är det vinstintresset för bolaget som styr.
Med dagens moderna teknik borde verksamhet kunna bedrivas likaväl i Kiruna som Stockholm och Köpenhamn, så varför inte flytta verksamhet därifrån till Kiruna istället.
Det är argument som kommunledningen och andra politiker borde framföra i en samfälld protest med hjälp av till exempel landshövdingen (Kent Ögrens råd).