Tycker att snacket om barnfattigdom i Sverige har fått en konstig klang.
Istället för att enas om att det finns en viss sorts barnfattigdom så diskuterar man om barnfattigdomens vara eller inte vara.
För barnfattigdomen finns och den är utbredd. Den finns i ditt grannområde i varje stad, i varje by. På varje skola går det ett eller flera barn som har det svårt på grund av missbruksproblem, sociala problem och ekonomiska problem.
Så visst finns fattigdomen. Och vad gör man då? Jo, BRIS och Radio-Hjälpen, Rädda Barnen och de andra hjälporganisationerna försöker belysa det på sitt sätt som gör så att människor runtomkring kanske vaknar till liv, ruskas om och blir medvetna om problemet som de trodde bara fanns i fattiga länder.
Alltså de kallade U-länderna.
Nu kom det overkliga nära en och man blev otrygg i sitt tankesätt. Och då kommer "Uppdrag Granskning" från SVT och ifrågasätter om inte det bara är strunt det där med barnfattigdom. Om det inte bara gäller barn som inte kan få nya mobiler, datorer och märkeskläder. Och att man nu inte hittar några fattiga ungar på stan när man söker dem, så är väl det en självklarhet.
Vem vill berätta om att de inte har råd med något så enkelt som att få nya gympaskor, åka nån gång utanför stan på semester, gå på bio, träna någon sport med mera?
Det är svensk barnfattigdom och då kan man inte dra upp en sådan barnfattigdom som det finns i U-länderna.
Barnfattigdom finns i Sverige, men på ett svenskt sätt.