Nu har vi ett flertal möjligheter att, i nära samverkan med LKAB, ta ett helhetsgrepp om primära kommunala behov, som bostadstillskott, utveckling av näringslivsutveckling, förbättrad transportinfrastruktur mm. För närvarande uppfattar dessvärre många kommuninvånare att det i hög grad är ”ad hoc”-lösningar som tillämpas.
Kiruna kommun måste därför börja se framåt, genom att fatta strategiska beslut under 2020-talet - och redan nu aktivt hantera förväntad befolknings- och åldersstruktur i lokalsamhället, under de närmaste 10-25 åren. Dessa tidsperspektiv ligger helt i linje med kraven på rikets samtliga kommuner, i den översiktliga planeringen. Kiruna kommun bör även integrera den regionala utvecklingen, som tveklöst står att finna i Norrbotten - gärna intimt förknippad med en hållbar tillväxt.
Om man vill hitta stöd för ovanstående beskrivna förslag till strategiska åtgärder, kring samverkan på lokal, region respektive nationell nivå, kan man med fördel studera en framgångsrik glesbygdspolitik. Norge har en tradition av att bevara landsbygden och möjliggöra för människor att bo kvar i alla delar av landet. Man värnar om landsbygdens värden. Kiruna kommun bör i egenskap av glesbygdskommun studera grannlandets framgångar - inte minst genom att stärka egen identitet, kultur och unika levnadsförhållanden i en karg miljö.
Politiker och tjänstemän borde, inte minst för de egna invånarna, men även för människor som överväger att bo och arbeta i vår kommun, marknadsföra Kiruna som en framtidskommun. Detta är ju oerhört viktigt för kommande generationer.
De unga måste känna framtidshopp i Kiruna, i staden såväl som i byarna. En mer expansiv och dynamisk bostadspolitik underlättar för människor i alla åldrar att välja bostad, beroende på vilket skede i livet man befinner sig. Kiruna kommun bör överväga att samverka aktivt med näringslivet, inte minst LKAB, eftersom detta säkerligen gynnar alla parter. Börjar man förenkla boende, service, transporter mm för invånarna, kommer det att lämna dynamiska effekter, såsom en gynnsam miljö för inflyttning av personer med efterfrågad arbetskraft, med rätt utbildning och erfarenhet.
Med nuvarande stora bostadsbrist kan den förda politiken i Kiruna komma att innebära att företrädesvis äldre människor och fly-in-fly-out-personal dominerar stadsbilden. Redan nu uppfattar de potentiella arbetssökandena i övriga Sverige, att Kiruna utgör en tillfällig arbetsplats utan framtidstro - som man under en begränsad tid reser till och från. Det leder förmodligen till att vare sig kommunmedborgare, eller fly-in-fly-out-anställda väljer att bosätta sig permanent i Kiruna.
De bästa marknadsförarna av Kiruna med omnejd, är den egna befolkningen! Vi utgör alla grundplåten för att skapa en win-win-situation att bo och verka i - s.k. immateriell goodwill. Man kan i vissa avseenden jämföra med förhållandena under vissa perioder under 1900-talet, när människor från byarna ofta välkomnades att flytta till staden, där många arbetstillfällen och bostäder fanns att tillgå.
Politikerna och tjänstemännen i Kiruna bostäder ska inte gå hårt åt de glesbygdsboende, genom att neka dessa att hyra komplementbostad, när de erbjuds anställning i centralorten - och därmed i praktiken tvinga dem till permanentboende i staden. Detta innebär att många människor måste överge landsbygden, vilket leder till fortsatt utarmning av byarna. Istället måste kommunen med stöd av företag, personalorganisationer, föreningsliv m.fl, initiera kreativa åtgärder som lämnar tydliga dynamiska effekter, i nära samverkan mellan stad och land!
Norge för en politik för att stödja befolkningen, oavsett om man ägnar sig åt fiske på öarna, jordbruk i landsbygden, eller annat arbete inom privat/offentlig sektor i mindre städer - för att över tid bibehålla en förhållandevis jämn befolkningsstruktur. För närvarande framförs allmänt att Kiruna inte är en stad att varaktigt bosätta sig i. Under helgerna töms staden - på ”egna” kommuninvånare, såväl som på fly-in-fly-out-resenärerna. Nu är det hög tid att uppföra funktionella bostäder i varierande lägen, men självfallet även gynna landsortsbefolkningens behov av komplementbostad i tätorten. Kreativa tillväxtåtgärder måste snarast möjligt komma till stånd, eftersom det florerar en alldeles för uppgiven attityd inför de förtroendevaldas bristfälliga initiativ i kommunen.
Trenden måste brytas nu!