Förra veckan skedde en händelse som fick mig att reagera på två sätt. Dels med tacksamhet, dels med vrede. Situationen var den, att fyra av mina grisar tog sig upp på väg 97 i Sävastnäs. Tacksamheten som kom handlade om alla som hjälpte till att få grisarna på rätt plats igen - speciellt två kvinnor och en man som stannat och varnade andra trafikanter och hjälpte att driva grisarna tillbaka. Jag vill även tacka alla andra trafikanter som stannade eller saktade ner, så att vi kunde flytta hem grisarna utan att någon kom till skada. Samt de som hörde av sig och sa att grisarna var ute.
Vreden däremot, den kom sig av en av trafikanternas beteenden. Det var den medelålders man som körde mot en av grisarna och tutade när vi höll på att driva den från vägen. När vi sa åt honom att sluta klev han ur bilen och blev hotfull och otrevlig.
När stressade djur befinner sig på vägen och skall flyttas därifrån är det definitivt sämsta alternativet att köra fram och tuta mot dem. Det enda det leder till är att de blir ännu mer stressade och svårhanterade, dessutom blir situationen ännu värre om djuren skräms och får panik och börjar rusa okontrollerat åt olika håll.
Alla vuxna personer som har körkort borde förstå att när djur springer runt och har förirrat sig är det bäst att sakta ner farten eller stanna tills djuren passerat. Ingen djurägare önskar att ha sina djur på vägen - antingen har djur tagit sig ut, blivit skrämda upp på vägen eller måste förflyttas över vägen, exempelvis till andra beten. En del bilister kör i illusionen att det aldrig skall kunna dyka upp något ”oväntat” på vägen.
På väg 97 kör många mycket för fort, ofta med ”tokiga” omkörningar - samtidigt färdas folk och korsar vägen med cykel, jordbruksredskap, djur eller gående. Längs väg 97 bor många människor, en del bor mycket nära och flera jobbar längs vägen. Det vi behöver är inte ett mitträcke, utan att alla tar större hänsyn till övriga vid och på vägen.