Sverige är ett oerhört rikt land på både, konkurrenskraftig industri och en stark tjänstesektor. Nästan hälften av vårt elbehov kan täckas enbart av vattenkraft och vi har stora mineral- och skogstillgångar. Sverige – one of a kind!
Samtidigt finns det något fel i hur vinsterna fördelas av dessa naturresurser. De kommuner som tar huvudbördan av produktionen, av exempelvis el, får väldigt lite tillbaka för den miljöpåverkan och förändrade livsmiljön denna verksamhet medför. Det är orimligt och inte hållbart i framtiden och har det egentligen aldrig varit! Jokkmokk är en av de största vattenkraftskommunerna i landet. Det är nog ingen som har undgått att i Jokkmokks kommun produceras ungefär 10 procent av Sveriges el. En anledning att vara stolt över, men också en anledning för eftertänksamhet. Hur kan det vara försvarbart att Jokkmokk bidrar oerhört mycket till Sveriges välstånd och samtidigt är en av Sveriges fattigaste kommuner?
Låt oss anta att Jokkmokks kommun hade legat i grannlandet Norge. Visst, det har ni hört förut. Men faktumet kvarstår att då hade vår kommun tillhört en av de resurskraftigaste i landet, både naturresursmässigt sett och ekonomiskt! Sveriges utjämningssystem då? Där finns det 14 delmodeller med över 100 variabler och varje del består i sin tur av ett system för kommuner och ett för landsting. Den har utretts och är under utredning just nu. Vi ser med spänning emot resultatet, men hyser inga större förhoppningar angående den delen som rör strukturbidrag. Och förresten: varför heter just den bidrag?
Moderata ungdomsförbundet (MUF) Jokkmokk och Jokkmokk-Moderaterna anser att denna fråga är fundamental för en levande landsbygd. Fast, vart vi än vänder oss, så är den inte riktig på agendan, det råder mest tystnad. Det finns fler kommuner än Jokkmokk som har betydande vattenkraftproduktion och som sitter i samma sits, i Sveriges landsbygd först. För visst produceras vattenkraft inte mitt i Stockholm?