Rädda och otrygga kom de hit till oss från svåra umbäranden över Medelhavet, bort från Syriens och Iraks bomber, från talibanernas hemskheter i Afghanistan. Somliga barn var så svårt traumatiserade att de inte hade kvar några ord. Orden hade fastnat inne i deras små kroppar men skräcken i ögonen var fullt synlig. Vi tog dem till oss, hjälpte dem och många blev våra familjemedlemmar. Rädslan försvann, orden och talet kom tillbaka. Barnen lärde sig svenska snabbt när de fick många nya kamrater i skolan.
Så, plötsligt denna fredag, kom oron, ängslan och rädslan tillbaka för då var Migrationsverket här för att meddela att på onsdag klockan 09.00 på morgonen kommer bussen och hämtar dem för flyttning till Boden.
Många av dem vill stanna, inte åka härifrån, för här har de fått sina nya familjer, vänner som ställer upp, trygghet i skolan bland sina kamrater. Bara fem ynka dagar kvar, sedan är de borta och vi som hade så många planer. Och vad händer nu med handarbetsgruppen där de är i färd med att tillverka saker till sommarmarknaden? Vad händer med alla andra engagemang som har skapats?
Nej, Migrationsverket bryr sig inte om sånt. Man bestämmer enväldigt över allas huvuden. Man sliter upp från redan flera uppslitningar för man ser nog människorna mest som namn och siffror i sina handlingar.
Sverige skriker efter arbetskraft från utlandet, så vadå? Här finns ju flyktingarna som inget hellre vill än att komma in i arbetslivet, lära sig svenska. Varför kan de inte få stanna kvar på den plats de trivs på till dess att besked om asyl eller icke asyl är klar? Här har vi starka, duktiga kvinnor och män som skulle kunna få arbete bara de kunde få reda på OM DE FÅR asyl eller inte.
Jag är också ledsen och har gråtit över alla dessas öden, mina fina vänner som jag måste skiljas från, alla som jag nu inte hinner bjuda hem en sista gång för allt kom ju så hastigt. All hjälp vi har gett och tagit mot av varandra, all ensamhet som skingrats av våra fina stunder med samtal, arbete, spel och glädje.
Ett rikt liv bland nya vänner, nya kulturer och nya språk. Sååå stort utbud har skänkt en oförglömlig glädje.