Nu är det turbulens kring vem som ska styra landet. Detta på grund av att en miljon svenskar röstat på Sverigedemokraterna. Jag funderar; var får vi våra grundvärderingar ifrån? Stefan Löfven kom som fosterbarn till en arbetarfamilj. Jag ser honom som en bra ledare. Ebba Busch-Thor har gått Livets ords skola. Hon är den enda som kan tänka sig att samarbeta med SD.
I mitt hem talades inte politik. Jag växte upp under andra världskriget, var ett stillsamt barn som lyssnade på vad de vuxna talade om. Jag fick ”Jesu lära” med modersmjölken. Det var fokus på ”dessa mina minsta” och en tydlig grundvärdering var att dela med sig. Men när arbetarrörelsen växte fram blev det den som räddade folket från fattigdom. Inte kyrkan. Den svek arbetarrörelsen.
Jag bodde i Västibyn och prästen som dominerade byn cyklade förbi och fick näring till syndakatalogen när han såg röken från en man som kokade mat till sina grisar på en söndag. Den mannen arbetade inom skoindustrin och min far brukade säga att man behövde ett arbete om man skulle ha råd vara bonde. Det enda giltiga söndagsarbetet enligt kyrkan var att köra likvagnen till kyrkogården.
Min far var mångsysslare. Allt arbete utfördes med häst, men han hade även kunder som frisör. Två av prästens pojkar tillhörde hans kunder. Den minste av dem var en besvärlig en som inte kunde hålla huvudet stilla.
Min far var en stillsam man som var en ”folkets tjänare”. Den sammanfattningen använde den andra prästen i byn vid minnesstunden efter min fars död. Prästen som använde syndakatalogen gjorde tyvärr att i synnerhet männen slutade gå i kyrkan. Han var känd för sina svavelosande predikningar vid begravningsgudstjänster.
Söndagsmorgnar brukade männen samlas ute på bron hos en granne. Prästen brukade säga ”Välkommen till kyrkan gott folk!” varpå de svarade ”Tackar, tackar!”. Vad de sa när han åkte förbi behöver jag inte återge.