Outsourcing – utkontraktering/utlokalisering – är orden som under senare tid dominerat debatten. Arbetskraft och tjänster köps billigare än vad som stipuleras i svenska kollektivavtal.
Den gamla koloniala tanken lever än, men kallas i fisförnäm anda för outsourcing även om det i grunden handlar om att profitera maximalt. Detta oberoende om det handlar om nuvarande regering (S, Mp med stöd av V som gärna vill vara oberoende) eller tidigare när beslut togs av den borgerliga regeringen som innebar outsourcing av statlig verksamhet.
Staten agerar i anda av att fungera som värsta girigbuk på att profitera på arbetande människor och deras arbete i sann kapitalistisk anda med att utnyttja andra länders ”billigare” arbetskraft och sämre arbetsvillkor för att maximera ”vinst” förutom att utarma Sverige på arbetstillfällen. Det handlar inte om att Sverige inte har kunnandet eller arbetskraften för att utföra det arbete som behövs vid statliga företag.
Ta exemplet Transportsstyrelsen som via medier kommit i daga. Köpa in ”billigare” arbetskraft i andra länder är i alla avseenden en minusaffär innan den ens genomförts, men ändå tro man sig göra ”vinst” – och det med statlig verksamhet.
En enskild statligt anställd person har dömts till 70 000 kronor i böter för att såväl bryta gentemot lagar som mot paragrafer. Må vara att just en enskild person dömts döljer inte ett grundläggande systemfel.
Här har nuvarande statsminister ett påtagligt ansvar för att reda ut denna ”soppa”.
Något som dyker upp i sammanhanget är ärendet gällande statliga företaget Vattenfall och den outsourcing som gjordes av verksamheten vid bokförings- och ekonomienheten i Jokkmokk.
Här finns samma konsekvens av ”vinstintresse” då ett statligt bolag/enhet tar bort statliga arbeten från Jokkmokk för att placera dessa i länder där de anställda har sämre betalt och sämre villkor. Här medverkar staten till att minska Jokkmokks kommuns skatteintäkter.
Här öppnas även en frågeställning gällande landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S), som i egenskap av att sitta i regeringen är delaktig i att exportera arbeten till andra länder med sämre arbetsvillkor.
Budskapet som Sven-Erik Bucht gärna använder sig av brukar vara att hela Sverige ska ska kunna leva. Men i den här frågan har inte Karungi/Haparandabon (landsbygd) Sven-Erik Bucht tagit till orda vad gäller att statliga institutioner som Vattenfall, Transportstyrelsen (med flera?) exporterar arbete till andra länder och samtidigt begränsar arbetstillfällen i Sverige.
Lägg därtill att nyanlända människor också behöver en chans till arbete och försörjning – och det i ett skede där staten medvetet utarmar arbetsvillkoren.
Två frågor:
• Hur mycket kostar Transportstyrelsens ”soppa” oss skattebetalare?
• Varför ägnar sig staten åt skatteflykt, då den medverkar till att löneskatter försvinner från landet?
Ett gott arbete av medier har varit välkomnande för oss invånare då vi fått ta del av Transportstyrelsens ”soppa”.
Tack SVT och övriga medier. Granska vidare – det behövs!