Den nya lagen om tillstånd för upplag av virke vid allmän väg blir svår att efterleva. För en tid sedan hade jag sex stockar (bilden) som jag ville ta hem när det blivit lite mindre snö.
Det kunde ha blivit dyra stockar om jag behövt söka tillstånd för att lasta dessa stockar vid vägkanten.
Jag är medlem i Norra Skogsägarna som haft kampanjer för att förmå enskilda skogsägare att bygga ut och även bättra på vägklassen på befintliga skogsbilvägar.
De senaste två åren har jag anlagt två nya skogsvägar på totalt en och halv kilometer. Dessa vägar kostade åtminstone 100 000 kronor. Lyckligtvis sökte jag 2019 och fick tillstånd för ytterligare tre anslutningar till allmänna vägen.
Jag har långa vägsträckor där jag äger båda sidor av allmänna vägen och den nedlagda järnvägen både genom skogs- och åkerlandskapet. Det är inte helt utan kostnader att färdas på insidan av allmänna vägen: Körskador, mera utsläpp av avgaser från fordon, avrinningsdikena från allmänna vägen behöver också förses med vägtrummor för att man ska kunna korsa dessa. Avrinningsdikena från allmänna vägen är ett kapitel för sig, mina förfäder har grävt dem och vi i efterföljande generationer sköter underhållet. Trafikverket brister i underhåll av vägdiken och avrinningsdikena struntar verket fullständigt i. Om jag inte själv röjer och håller avrinningsdikena i hävd får jag som skogsägare betala med minskad tillväxt i skogen.
Inne i byn där åkerlandskapet finns där jag vill jag oftast korsa vägen för att komma till gården – där blir det två överfartsansökningar att betala om det vill sig illa.
Även om jag inte känner mig nödbedd, utan snarare väl förberedd, för den nya lagen om anslutningar och upplag av virke vid allmänna vägnätet är lagen förödande.
Det blir tidsödande och kostsamt att följa lagen.