Bara en väg ut
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För lånet sätter jag som säkerhet befintligt sparkapital, fast egendom, ett visst borgensbelopp och överför mina månadsvisa inkomster till lånegivande bank.
Allt är frid och fröjd tills den dagen då mina tillgångar inte är tillräckliga för att bestrida mina åtaganden för räntor och amorteringar.
De inkomster jag spekulerat i har förbytts i sin motsats: förluster. Plötsligt står jag där utan sparkapital och fast egendom, och en till ett knappt existensminimum reducerad inkomst med förlorad trovärdighet och heder medan mina vänner, borgenärerna, ser på mig som en paria.
Detta kan ske därför att banken har rätten på sin sida i det som officiellt kallas ett rättssamhälle.
Om det motsatta scenariot inträffar gäller andra regler. När finansmarknaden, bankerna, spekulerar i än högre vinster genom att låna ut småspararnas pengar till osäkra spekulativa säkerheter bär inte de skulden till den misslyckade spekulationen.
Den förflyttas, med benäget bistånd från politikerna, till skattsedlarna, och de som orsakat krisen och den förestående kollapsen berikas än mer.
De hårda krav och regler som finansmarknadens hejdukar tillämpar mot enskilda individer förbytts plötsligt i ömsinthet och solidaritet med småspararna för att hålla dem skadeslösa.
Så fungerar nämligen den förljugna värld vi lever i, dominerad av kapitalets diktatur som den är. Och denna värld sätter folk sin tillit till.
Det finns bara en väg ut ur eländet och det är att låta enskilda privata bankpalats, nationella finansmarknader och en global finansvärld kollapsa. Det finns redan alternativ som kan bli grund för en solid finansmarknad i folkets och folkens tjänst.