Luxemburg har gjort det. Norge likaså. Förra veckan kom beskedet från Belgien. Pälsfarmning förbjuds och fasas närmsta åren ut helt. Medan dessa länder, och fler med dem, skapar framtidens samhälle ligger Sverige i kölvattnet och skvalpar hjälplöst efter.
Sverige utmålas som djurens förlovade land. Här får fullt friska djur mindre antibiotika än i andra länder. Här får hönan ett helt A4 att leva liv på. Här slaktas minkar på det mest humana sätt mänskligheten kan föreställa sig genom att tvinga dem inandas koldioxid. Nej, Sverige är inte djurens paradis. Långt därifrån. Minknäringen är ett av exemplen där ett fåtal farmer med politikens goda samvete tillåts utsätta djuren för svårt lidande för egen profit. Ekonomi trumfar etik.
Politikerna är rädda om jobben. Idag finns 54 farmer i Sverige. Hur många arbeten genererar det? Vi pratar inte H&M med dryga 100 000 anställda eller Securitas som räknar in drygt det dubbla. Vad är politiken egentligen rädd för? Och hur länge kan man ignorera sina väljare? Svenska folket har nämligen vid flertal tillfällen yttrat sig om minkfarmerna: 2015 sa 78 procent av svenskarna nej tack till pälsnäringen. I Sverige anno 2018 vet befolkningen att det finnas alternativ till päls.
90 procent avall svensk minkpäls går dessutom på export så varför bromsa sig in i framtiden? Om Sverige vill räkna sig till de länder som värnar djur ska nästa regering lyssna på svenska folket och lagstifta om ett förbud. Något mindre vore en hån mot väljarna och en black om foten i internationell politik. Gör som Luxemburg, Norge och Belgien: stäng minkfarmerna nu!