Det är snart fyra år sedan skrev jag mitt första inlägg om en gång- och cykelväg mellan Böle och Råneå. Idag bor 15 barn i en livskraftig by, som fortsätter att växa. Vi kan inte ha en ordning där föräldrar och barn tvingas riskera livet på en livsfarlig väg.
För några dagar sedan såg jag en ung mor med ett litet barn tvingades släpa ned barnvagnen i diket, samtidigt som en tung timmerbil dundrade förbi.
Tänker vi verkligen låta unga föräldrar och små barn dö, helt i onödan? Räcker det inte med alla dödsolyckor som drabbat vägen mot Böle och Niemisel?
Vi måste begripa att på några få år ska alla dessa barn till dagis och skola i Råneå. Tänker vi verkligen riskera livet på unga familjer som vill bo i Böle, samtidigt som kommunen och trafikverket inte får till en cykelväg mellan Råneå och Böle?
Alla pratar om att vi ska cykla och promenera, för miljön, för välbefinnande och motion samtidigt som vi saknar en gångväg. Rysk roulett känns faktiskt tryggare än att promenera till Böle.
Sedan har vi korsningen från Böle centrum och Mörkheden in mot Niemiselsvägen, möten mellan lastbilar, personbilar och cyklister i samma fyrvägskorsning. Det här måste anses som rena lotteriet eller Vilda västern.
Det enda som krävs från kommunen är att en stadsplanerare ritar ett rakt streck på kartan, från Råneträsk till Böle Centrum – cirka två kilometer.
En säker gångväg till Råneå skulle snabbt fyllas på med småbarnsföräldrar och andra, och skapa förutsättningar för alla i Böle och Råneå. Man kan börja med att bygga vägen, belysning får väl ordnas senare.
En utbyggnad av gång- och cykelvägar till Prästholm, Vitå, Jämtön och Mjöfjärden måste också planeras.
Trafikverket kunde satsa flera miljoner på att gräva bort dikesrenarna mellan Orrbyn och Heden, vilket innebar att stora stenar pressades upp när vägen sedan skulle sätta sig. Det medförde att vi varje dag riskerade att krossa löständerna eller krascha bilens underrede.