Det sägs att Sverigedemokraterna har bortåt 30 procent av arbetarklassens röster för sin fega, usla fascistpolitik. Det är inte nytt i historien. När kapitalismen krisar av sina egna motsättningar så tar den gärna fascismen till handa för att rädda sitt skinn.
Historien har många exempel. De mest kända är Tyskland, Italien och Spanien på 1920-30-talet. För att lyckas med sitt uppsåt använde de mäktiga omedvetna delar av arbetarklassen för att slå sönder enigheten bland arbetarna. Nu går historien tydligt igen.
USA/NATO har i olika krig drivit människor på flykt från sina hemländer. Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen är bara några exempel på de som utsatts för imperialismens krig. Nyfascisterna, typ SD i Sverige, använder flyktingarna för att splittra arbetarklassen och få röster på flyktingarnas nöd. Hur fegt och uselt som helst!
Vårt förakt och vår avsky borde rikta sig mot de som driver människor på flykt, mot de som beslutar om försämringar för vanligt folk, mot de som tjänar miljarder på ett orättvist system med ökande klasskillnader, mot de som profiterar på vård, skola, omsorg, med mera.
Jag erinrar mig med stolthet och glädje 1970-talet och den svenska arbetarklassens kamp för bättre förhållanden. Det inleddes med den stora gruvstrejken i Malmfälten. Den arbetarrörelse som nästan dödförklarats reste sig och använde strejkvapnet. Jag vill citera Harry Isaksson från Malmbergets strejkkommitté. Han sa: ”Det är egentligen det som är det viktigaste med strejken, att civilkuraget ökar så enormt. Arbetarna får klart för sig vilken jävla betydelse arbetarklassen har, hur beroende bolaget är. Under en strejk kommer man underfund med att man har makt”.
Så talar en medveten arbetare. Här finns ingen plats för rasistiskt gnäll mot sargade invandrare.