Att gå ut och skryta med att man utpekar en offentlig person (kungen) som horkarl och "kostar på" sig att dessutom göra sig till falskmyntare verkar konstigt på det sätt som skett i fallet med Karl Fredrik Mattsson. Att det sedan finns huvudlösa medbrottslingar i fallet gör inte saken bättre.
Idiotiska påhitt som sedan kallas för konstnärliga är det mest dumma försök att komma undan bestraffningar och förtal.
Jag hoppas kungen stämmer Mattsson och hans lilla mamma på höga skadestånd. Och givetvis att det sker lagföring där falskmynteri och inte konstnärliga undanflykter ska förmildra brottsrubriceringen.
Om det är något "horeri" i hela denna story så är det ett konstnärligt horeri i försök att göra sig berömd på andras bekostnad för att tjäna som många egna enkronor som möjligt till vilket annat pris som helst - metoden är inte ens värt en krona.
Ska vanligt folk tvingas acceptera att konst är vilka handlingar som helst? Är det bara att mörda en person på gatan och sedan kalla det för "konst"?
Hävdar man sedan att tanken var att inte mörda alla på gatan - då skulle "vanliga syftet" med mordet vara förmildrande, sagt med tanke på Finanspolisens förundersökares kommentar i NSD.
Hur vore det att stämpla in K F Mattsson på ett mynt och kalla honom för "Sveriges konsthora" - vore det ett straff nog?
Mycket av dagens konst tycks präglas av att svenska samhället ska acceptera vad som helst skapat av vildhjärnor som kliver ut genom dörren från olika konstnärliga "otuktsnästen".