NSD:s och Kurirens ansvariga utgivare återkommer då och då med artiklar som vill berätta hur viktiga tidningarna är. Hur materialet sprids i olika plattformar.Hur artiklar diskuteras och demokratin upprätthålls i spridningsområdet tack vare det idoga arbete som görs på redaktionerna. Nya satsningar talas det gärna om men en allt tydligare tendens i innehållet berörs aldrig men har naturligtvis upptäckts av oss läsare.
Plösligt dyker det upp två sidor om hundar i Bagdad eller ett uppslag om igelkottarnas tuffa liv. Förra veckan, fredagen den 24 mars, får vi två sidor om ”företagsledare och välbärgade personer” som kidnappats. Lite längre fram ett uppslag om sommarresor till Portugal. Ett reportage som borde hamnat under samlingsnamnet annonser.
I de nämnda fallen handlar det inte om speciell helgläsning, artiklar som också ofta är inköpta reportage från någon byrå långt utanför NSD:s spridningsområde.
Den här sakta smygande tillvänjningen av byråmaterial ersätter så klart egenproducerade artiklar och reportage. Enklare och billigare för tidningsledningen men inte vad vi prenumeranter betalat för.
Det har klagats på att papperstidningen blir allt tunnare. För att möta den kritiken tycks svaret vara inköp av mer om hundar, igelkottar, kidnappningar och reseberättelser. Alltså en nyhetstidning med gammal skåpmat. Det är väl sånt som Donald Trump kallar fake news.
Tomas Bresky,
Luleå
SVAR DIREKT:
Tomas Bresky gillar inte de inköpta reportagen i NSD och det står förstås honom fritt. Som ansvarig utgivare för NSD tycker jag det motsatta. Den här typen av reportage som vi erbjuder våra läsare ger NSD en bredd och en variation i innehållet som många uppskattar. Breskys paralleller till Donald Trump och ”fake news” har jag dock svårt att se.
Peter Lindvall,
nyhetsredaktör och ansvarig utgivare, NSD Print