Vilken konstig värld vi har.
En tar studenten.
Andra får avslag.
En dansar och festar.
Andra kämpar för sina liv.
En kan inte sova för att magen är full.
Andra kan inte sova på grund av hunger.
Ansiktet var utmattat.
Hans svarta ögon blev
röda, röda som om han
inte sovit på flera år. Hans
ansikte skriker av rädsla.
Läppar som inte rör sig.
Han kramade mig hårt. Hårt, som om det var sista gången vi träffades.
Kanske var det sista gången?
Jag märkte att han såg så ivrigt på studenterna som jublade och dansade förbi.
Vem vet vad som pågår i hans hjärna?
Kom sol, kom sol och ge oss din styrka. Kom sol och visa dina fina strålar. Ge oss liv och hopp.
Kom sol och ge liv till alla levande på jorden.