Så var det snart dags för beräknat födelsedatum. Alla vanliga förberedelserna är gjorda och BB-väskan packad, men där tar det vanliga slut för oss. För vi bor i Kiruna.
Vi måste ta oss de 13 milen till Gällivare BB för att föda och därför har vi extra förberedelser framför oss. Min man läser på om allt möjligt som skulle kunna ske för att vara så förberedd som det går ifall vi inte hinner fram i tid. Ifall vi måste föda efter E10an, dödens väg. En väg som i flera månader varit uppgrävd i långa sträckor med ibland bara en fil öppen och 30km/h. Här ska jag snart åka med värkar, vår enda väg till vård! En väg som borde ha högsta prio att bli klar så snabbt som möjligt med skiftgång istället för som nu, uppgrävd men ingen som jobbar.
Nu stängs även den första avfarten till Gällivare för oss som kommer från Kirunahållet av i några veckor, så sträckan jag måste ta mig blir ännu längre och oron och ångesten ökar än mer inom mig. Ingen politiker bryr sig, även om de måste vara glada att någon orkar bo kvar här utan ordentlig sjukvård då LKAB ger fina miljarder till Stockholm. Exempelvis sex miljarder förra året.