När jag och min familj sålde Rolfs såg till Setra 2007 trodde vi i vår enfald att ett statligt bolag var garanten för företagets fortsatta liv. Föga tänkte vi på statliga sågverksföretags dystra historia i länet. Vid köpet fanns stora planer hos Setra för utveckling. Efter några år lades stora delar av vidareförädlingen ner. Rolfs såg blev ett bulksågverk och anställdas synpunkter nonchalerades. Sågen drevs till röda siffror i boksluten.
För några år sedan ville Setra sälja sågen. Jag gav ett förhandlingsbud till Setra 15 juli 2018. Ett halvår senare meddelade bolaget att budet var för lågt. 26 mars lämnade jag ett högre bud som skulle gälla om skriftligt råvaruavtal från Sveaskog fanns. Konsulten gav motbud, nu var vi nära. Råvaruavtalet satt dock som i tjära.
I april i år mejlade jag Sveaskog flera gånger om råvaruavtal. Muntligt löfte gavs men att få det på pränt verkade hopplöst. Undanflykterna var osannolika.
Setra meddelar den 15 april att förhandlingarna avbryts. Budet är för lågt. Inget slutbud infodras. Det jag fruktat blir uppenbart. Setra/Sveaskog vill inte ha något sågverk i Kalix, den aviserade försäljningen är humbug.
Jag mejlar Sveaskog detta: Jag drar slutsatsen att ni har andra planer för hur råvaran ska säljas. Det verkar uppgjort, eftersom råvaruavtal uteblir, trots påstötningar till VD och ordföranden i Sveaskog. Trist att man lägger ner Rolfs och 65-70 personer blir arbetslösa. Hälsningar Anders.
Hannele Arvonen, Setras VD som ansvarar för avyttringen, uttalar sig i pressen att frågan om råvaruavtal inte ligger på hennes bord. ”Jag har inte det uppdraget”. Uppdraget att sälja har hon. Bör det inte ingå att lösa frågan om råvaruavtal för en köpare? För att få finansiering krävs ett skriftligt avtal. Ett ödets ironi är att Hannele Arvonen, blir ny VD för Sveaskog den första september.
I början av maj får jag mejl från en person med stor insyn i förhandlingarna. Hen skriver att Setras VD, Hannele Arvonen, är pressad från många håll och att en intressekonflikt troligtvis finns mellan de bägge storägarna. Ingen affär kan göras om inte ett råvaruavtal finns. Att Sveaskog inte varit mer aktiv på denna punkt är förvånande.
Det ovan beskrivna bör sättas i ett sammanhang om ränkspelet ska förstås: I Malå ska Setra öka sågningen med 100 000 kubik. I Seskarö ska Stenvalls dra igång sågverket, de har råvaruavtal sedan länge, enligt min åsikt. Det är orsaken till att Sveaskog slirat på avtal för sågen i Kalix.
Någon vecka innan sista stocken sågas i Kalix kontaktas jag av Setras förhandlingsombud. Hannele Arvonen utlovar nu ett råvaruavtal om vi kommer överens om priset. Jag svarar att sågplanen är tom hela juni och ett 20-tal anställda har gått till andra jobb. Jag kan inte stå med ett sågverk som inte har något timmer. Jag lämnar ett bud och vill att övertagandet ska ske i mitten av augusti. Det hela är spel för galleriet. Ansvariga på de statliga företagen vill rädda sitt skinn. De kan påstå att sågen i Kalix fick råvaruavtal. Dagen som sista stocken sågades hade Stenvalls ett råvaruavtal till Seskarö. Skrevs det samma dag?
Upprörande är att höga chefer på statliga verk kan misstänkas ha dolda agendor. Politiker ska inte lägga sig i statliga företags skötsel. Ibland undrar jag om inte undantag bör göras när galenskapen blir uppenbar.