Ge oss chansen
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det blir bara tre kvar. Det innebär att det inte ens finns en per vårdcentral.
Det känns som en panikåtgärd efter budgetredovisningen. Är det verkligen genomtänkt? Vad händer med rehabiliteringen?
Ta till exempel en patient som drabbats av en stroke. Det krävs mycket resurser i omhändertagandet efter utskrivningen från sjukhuset.
På vårdcentralen sker ett lagarbete för att rehabilitera patienten. I det laget ingår läkare, distriktssköterska, sjukgymnast och arbetsterapeut. Ett team som samarbetar och har människan i centrum.
Det krävs mycket av all personal för att patienten ska klara sig så bra som möjligt efter hemkomsten.
Medicinering, omsorg, bostadsanpassning, träning, sjukvårdande insatser mm. Lider en kroppsdel så far också resten av kroppen illa!
Det finns många människor i hemmen som är beroende av att detta lagarbete ska fungera. Vårdpersonalen på vårdcentralerna gör ett "jättearbete" för att allt ska fungera med patienten i fokus.
De privata sjukgymnasterna är nog bra, men de kan inte ta hand om dem som behöver mer hjälp. Det klarar bara vårdcentralernas team. Alla ni som arbetar på vårdcentralen, tala om att ni är duktiga och sträck på er. Jag vet vad jag talar om.
Begär en konsekvensanalys för att utreda hur det påverkar möjligheterna att få rehabilitering. Dessutom är jag övertygad om att det i förlängningen kommer att bli betydligt dyrare för landstinget om lagarbetet inte fungerar.
Vi andra måste protestera. Vem som helst av oss kan drabbas av sjukdom, bilolycka, någon annan olycka eller något annat.
Det kan vara bara ett steg från att vara frisk till att behöva kvalificerad hjälp.
Då behövs dessa vårdlag så att vi har en chans att komma igen.