Gällivare sover sin bästa törnrosasömn. Staden är förstenad, ja, förutom samhällomvandlingen förstås. Gulklädda människor, byggmaskiner och lastbilar är de och det enda som har liv.
Staden väntar, likt Törnrosa, på sin prins för att få liv igen.
Men hur kommer det att bli?
Kommer det att bli bra eller har den sovit för länge?
Vi har det bra i Gällivare, läser vi i tidningen. Kanske har vi det för bra. Är vi bortskämda? Vi lutar oss tillbaka och väntar på att få vårt ”nya Gällivare”. Vi verkar ointresserade av att jobba för vår stad. Bryr sig någon om att vi behöver leva medan samhällsomvandlingen pågår? Vi som tvingas bo mitt i den och måste acceptera alla vad den innebär.
Hur kan en stad stänga ner helt under de finaste sommarmånaderna? Kaféer, restauranger, butiker, grillar, biograf, minigolf, stängd turistbyrå lördag–söndag med mera. Vi har helt missuppfattat det här med högsäsong.
Lyckligvis finns det eldsjälar även i Gällivare. Vår ”arktiska småstad i världsklass” hålls uppe av en handfull eldsjälar. Tack och lov att de finns – dessa kreativa påhittiga människor fulla av idéer som förgyller vår stad
Några värda att nämnas:
Kåkstans vänner som håller liv i det lilla som finns kvar i Malmberget.
Svenska kyrkans sommarcafé på Lapphärberget. Gällivares enda öppna café under sommaren som drivits av pensionärer och tre ungdomar. Här har man tagit emot ortsbor, turister, fritidsbarn, äldreboenden med värme i en trivsam miljö.
Karin Niva som bland annat erbjudit rundvandring och guidning i samhället med dess omvandling.
Tack till er fantastiska ambassadörer för att ni har bidragit till att vi Gällivarebor och turister fått möjlighet att njuta och få fina sommarminnen.
Ja, kära ortsbor, kommunledning, företagare och föreningsmänniskor: Hur vill vi ha det i framtiden? Ska vi sova vidare i vår arktiska småstad i världsklass?