Här är vi trygga
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vissa tycker de slösar bort sitt liv när man kan göra annat istället för skolan, men så är inte min och även många andras inställning.
Sedan första dagen jag satte min fot på Manhem har jag stormtrivts! All smutskastning vi fått höra genom åren, det inser nog de flesta som börjar där... Inget stämde. Alla lärarna är bra och det är en bra miljö.
Efter att ha gått tre år på Manhem så har det nästan blivit som ett andra hem för oss alla.
Det är som att växa upp i en bra familj och sedan flytta hemifrån, i alla fall för en tid. Det är alltid skönt att veta att vi alltid kan känna sig hemma i sitt hem, och alltid vara välkomna hem igen. När som helst!
Det är en trygghet för var och en av oss. Varför kan inte vi gamla elever få känna oss välkomna "hem" till Manhem?
Varför ska vi näst intill inte våga gå dit utan att bli frågad "Visst har du gått ut åk 9?" och kanske bli näst intill utkastade? Ser alla ut att sälja knark så kan nog jag och även andra tänka oss att bli visiterade i in- och utgången!
Alla blir vi osäkra ibland och steget från att vara en liten högstadieelev till gymnasieelev är stort för många av oss. Därför kan nog alla behöva "återvända hem" för att känna sig starka nog att ta sig an det stora steget på egen hand.
Att det kan bli "oroligt" kan också vara att en del känner sig osäkra, för vi VILL hälsa på vårt "hem" och liv som vi byggt upp på Manhemskolan (annars känns ju tre år där ganska bortkastat, "bara för att glömmas bort sedan").
Och om vi inte skulle vilja komma tillbaka, så varför skulle vi ens gå i närheten? Ska det fortsätta att ses som något negativt att vi tycker om Manhemskolan och vill komma och hälsa på och känna oss hemma?
Ska vi någonsin bli mötta i dörren och känna oss som hemma igen och känna värmen när någon säger "Vad kul att ni vill hälsa på..." när det känns som hemma?