Det är tjugo år sedan jag som skolpolitiker för socialdemokraterna satt och diskuterade hur vi kunde göra skolan mer individanpassad. Jag kan säga att inget hänt i den frågan!
Varje barn som kommer till skolan är unikt, det vill säga att varje elev måste utifrån sin utgångspunkt mötas med lärande. Detta görs ännu inte.
Arv och miljö är grunden till barns förutsättningar. Skolan kommer fortsättningsvis ej heller lyckas så länge inte varje barn ses och möts utifrån deras förutsättningar.
Det ankommer på resursfördelning hur och om detta ska lyckas. Hur mycket pengar vi än pumpar in i skolans verksamhet kommer detta problem att kvarstå så länge inte synsättet ändras.
Resultatet av att inte eleven får direkt hjälp utifrån behov är att barnet tappar glädjen motivationen, intresset. Vi vet alla vart det leder.
Andra orsaker som gör att skolans resurser felprioriteras och eleverna drabbas negativt är effekten av kommunaliseringen, friskole- och valfrihetssystemet.
Kommunernas olikvärdiga finansiering av skolan är ett tydligt problem! Rika kommuner kan satsa mer per år och elev på skolan? Kvaliteten i skolan och möjlighet till en bra utbildning ska inte bestämmas av var man råkar vara född.
Resursfördelning ska styras bättre, dit de bäst behövs. Orättvisorna i resursfördelning har ökat. Skolan har blivit mera ojämlik? Skillnaderna mellan högpresterande och lågpresterande elever ökar dramatiskt.
Kanske vi måste "återförstatliga" skolan och få en starkare statlig styrning?
Skolans skattepeng måste gå till skolan och till eleverna - inte till privata vinster.
Det är kommunpolitikerna som fördelar resurserna till skolan. Därför är det viktigt vilka politiker vi väljer att företräda våra värderingar.
Tänk på det inför valet 2014!