Vi var några malmbergsbor som tidigt insåg att Malmberget kommer att raderas ut från kartan. Ett samhälle som både gett och tagit under åren. Min släkt har arbetat i LKAB under fem generationer. Det var inte alltid en dans på rosor, nog var det slit och släp som tog udden av många människor. Gruvarbetet skördade många offer, arbetsmiljön var hård och brutal.
När LKAB började utvinna mer malm via utökad gruvbrytning, började det få konsekvenser för vårt samhället. Gruvhålorna kom närmare och vi fick störningar på flera vis. Det var från sprängningar vid midnatt och vi fick ett dammigt samhälle dessutom. Människor hade svårt att sova på grund av sprängningarna vid midnatt. Dammet ställde till det i vissa bostadsområden, det gick inte att hänga ut tvätt och fastigheter och bilar fick ett dammlager på sig.
Gruvbrytningen kröp närmare våra hem med konsekvenser förstås. Bostäder måste utrymmas för det var samhällsfarligt att bo kvar i dem. Sättningarna från gruvan började ge sig tillkänna. Ibland var de så kraftiga att tavlor ramlade från väggarna och porslin flyttades i skåpen.
Då fanns det människor som inte uthärdade och flyttade från hus och hem. Sedan fanns de som måste flytta och då löste LKAB in deras hus eller bostadsrätter. LKAB gjorde en tidplan för köp och flytt i Malmberget. Man delade in samhället i etapper 1–4: Område 1) från 2012 till 2022. Område 2) från 2014 till 2024. Område 3) från 2016 till 2026 och sista området 4) 2022 till 2032. Affärerna i Malmberget försvann på grund av sämre lönsamhet. Människorna tvingades bort från sina hem, på grund av gruvbrytningens utbredning. En del drog iväg för gott beroende på den situation de ställdes inför. Kommunen förlorade invånare – folk flyttade. Den sista affären som stängde var en Konsumbutik.
Vi var många som försökte bilda påverkansgrupper för dialog med LKAB eller Gällivare kommun. Men vi blev inte sanktionerade av LKAB eller kommunen, vi uppfattades som revolutionärer och tilltron blev därefter.
När man tänker tillbaka på det samhälle jag vuxit upp i och ser hur allt raseras för profitens skull då blir jag ledsen. Visst behöver vi LKAB som företag och arbetstillfällen, men till vilket pris? Allt som byggts upp via släktled är nu splittrat. Vår livsmiljö har urholkats bit för bit, vi har snart ingen plats att vistas på. Alla referenspunkter har raderats ut.
Att måsta bo kvar och vänta på utsparken är en fysisk och psykisk belastning där då många av de äldre förlorat tron på samhället. Det samhälle de varit med om att bygga upp.
Är själv i farozonen ganska så snart och då gäller det att flytta från ”Mitt Malmberget” för att bereda plats för ett gruvstängsel. Detta kommer att flyttas år från år tills Malmberget är tömt på människor och bostäder.
Ett mönstersamhälle kommer att raderas ut och bli historia. Vem hade trott detta för 100 år sedan? Undrar vad mina släktled skulle säga om de fick se dagens Malmberget?
Skjutningarna i gruvan har blivit mer markanta och sättningarna har ökat i antal. Närmare och närmare kryper de avstängda områdena och vi som ännu bor kvar i Malmberget får mindre rörelsefrihet. Vi måste bila eller bussa till Gällivare.
Det har blivit dyrare att bo i Malmberget när man alltid måste söka det sociala livet – på andra ställen.
Än så länge har vi sporthallen och badhuset som ljusglimtar. Men politikerna sneglar på notan och besparningar i Malmberget. Utebassängen och simbassängen ska det sparas på och dessa två sociala inrättningar ska inom kort bort. Inte har Gällivare kommun råd med empati, nu när man bygger ett antal skrytbyggen i Gällivare. Nu nagelfars allt vi har i Malmberget, som kostar pengar till gagn för ”Den Arktiska Småstadens Födelse”.
Men vill vi egentligen tvångsförflyttas? Vi är rädda för att vår ekonomi fullständigt raseras, när vi inte har råd att bo i dessa nyproducerade bostäder. Många av oss är på ålderns höst och nu kommer ytterligare ok att bära, inte är livet rättvist många gånger. Nog är det den lilla människan som får offra sig, för samhällets fromma. Nog känns det tungt ibland att se all förödelse, i samband med att allt ska återställas enligt följande: Av jord är du kommen och till jord skall du åter bliva.
Men var det så det var tänkt vid begynnelsen av gruvdriften?
Det senaste exemplet på avsaknad av empati från LKAB och vår kommun via TOP bostäder AB är hur hanteringen av hyrda garage på Lövberga området genomförts. Vi är fem hyresgäster som bor inom TOP och hyr våra garage sedan decennier. Men nu tvingas vi flytta från garagen, på grund av LKAB:s rivning av hela området? Men Välkommaskolan ska vara kvar till vårterminens slut 2020, för att sedan flytta till Kunskapens hus i Gällivare.
Rent förnuftsmässigt borde då vi kunna ha kvar garagen tills nästa år? För att påskynda processen säger bostadsbolaget att det inte plogar vägen mot garagen och LKAB hotar att stänga av strömmen. Det är så vi malmbergare tvingas bort från våra rötter.
Ingen av parterna vill ta till sig vår argumentation, om att få ha kvar garagen tills det är dags för stora flytten. Vi har själva fått ragga motorvärmarstolpar, inte ens detta har vi erbjudits av bostadsföretaget?
Inte känner jag några bra vibbar som hyresgäst i allmännyttan i närmare 60 år.