Jag bor 88 mil från min mamma, som när jag skriver detta är inlagd på Sunderby sjukhus infektionsavdelning 35. Jag har svårt att med ord beskriva frustrationen av att ha mamma inlagd och då min äldre syster, som är närmast anhörig, inte får återkoppling som hon efterfrågat och bett om.
Jag ber alla som arbetar inom vården att påminna sig att patienter har anhöriga som oroar sig, ligger sömnlösa, har svårt att jobba och fungera i vardagen om de inte får besked. Visa respekt och stilla onödig oro. Jag har som tur är två syskon som bor närmare min mamma, drygt sju respektive åtta mil från sjukhuset, men dessa har inte möjlighet att sitta vid min mammas sida 24/7 utan vi behöver information för att stilla vår oro.
Lyckligtvis har min mamma två systrar (bägge bosatta i södra Sverige) som suttit vid hennes sida på sjukhuset, fått information om läget och gett vidare informationen till oss övriga anhöriga, men frågan dyker upp; ska man som anhörig måste befinna sig fysiskt på sjukhuset för att få information?
Jag vill belysa maktlösheten och ovissheten man som anhörig känner då ens anhörig är inlagd på sjukhus. All information om hur det ligger till, vad nästa steg är, går behandlingen åt rätt håll, är läget stabilt, vad prover som tagits visar osv. är av oerhörd vikt för den anhöriga att få ta del av och att mötas med respekt och professionalitet. Inte snäsas av och inte återkoppla.
Jag har bara en mamma och detsamma gäller mina syskon. Ingen vill leva i oro och inte veta vad som sker, utan ber man som anhörig om återkoppling måste det kunna ges. Jag har bara en mamma.