Den 25 mars 2019 tog kommunfullmäktige, i en tilläggsbudget, beslutet att spara 370 miljoner kronor. Vi har tagit del av alla underlag som ligger till grund för sparbetinget. Vi har konstaterat att underlagen är mycket bristfälliga. Det finns ingen kalkyl eller beräkning i underlaget som visar att ett sparbeting på 370 miljoner kronor är nödvändigt. Inte heller har före detta kommundirektören Mikael Lekfalk eller före detta ekonomichefen Jan Öström kunnat redovisa ett underlag som visar på nödvändigheten av sparbetinget. Vi har inte ifrågasatt behovet av att Luleå kommun måste spara, vi har ifrågasatt hanteringen av ärendet. Alltså att ett tydligt underlag saknades. Av det skälet överklagade vi ärendet till Förvaltningsrätten.
Förvaltningsrätten avslog vårt överklagande den 24 oktober 2019. Rätten skriver bland annat att, ”I 5 kap. KL finns inte några särskilda bestämmelser om hur omfattande beredningen av ett ärende ska vara. Det finns inte heller några krav på kvaliteten i beredningen, utan det är fullmäktige som avgör om beredningen ger ett tillförlitligt underlag för att fatta beslut eller inte”. Det är således fullmäktige som avgör om det finns tillräckligt underlag för att fatta beslut i en fråga! Med andra ord kan slarviga och inte väl underbyggda beslut tas i fullmäktige.
I detta fall, beslutet om ett sparbeting på 370 miljoner kronor, saknades underlag för att avgöra nödvändigheten av att spara 370 miljoner kronor. Beslutet var inte väl underbyggt. Samtidigt började folkopinionen reagera på det stora sparbetinget som man varken upplevde väl underbyggt eller trovärdigt. Som en följd av strategibeslutet ”Framtidens skola” och som en direkt följd av beslutet att spara 370 miljoner kronor kom också beslutet om en omfattande nedläggning av skolor och förskolor i Luleå kommun.
Oppositionspartierna i Luleå kommuns fullmäktige – V, Sjvp, L, C, Mp, SD, KD – var väl medvetna om det bristfälliga beslutsunderlaget när beslutet om tilläggsbudgeten och sparbetinget på 370 miljoner kronor togs.
Varför krävde dessa partier inte återremiss av ärendet och krävde ett tydligare och bättre beslutsunderlag? Då hade den då sittande kommunledningen blivit tvungna att redovisa skälen till besparingen på 370 miljoner kronor. Skäl som fortfarande efterfrågas.