Jag förstår att LKAB lockar till sig både kreti och pleti, både de med utbildning, de utan och de som utbildar sig enbart för att jobba inom gruvindustrin.
Lönerna anses vara bra, om du jobbar där en sommar. Men
när du varit där och harvat i några år så tycker du att dina 30 000
efter skatt är dåligt för det jobbet du har.
Du lever efter dina tillgångar, och mycket vill ha mer.
Och fastän du sitter och bara håller i ett par spakar som ska röra en maskin fram och bak och har lediga veckor så tycker du ändå att det inte duger. Vad duger då?
Lönerna i sjukvården hade inte fått så mycket kritik om det inte hade funnits någon som hade kunnat slänga ut så ofantligt mycket pengar på grus.
Har fått många som rycker på ögonbrynen när jag säger att jag inte jobbar i gruvan, fler som bett mig söka dit på grund av lönen. Men det lockar inte. Jag vill se och uppleva saker, jag vill kunna lämna stan utan att få panikångest för att tjäna mindre.
Jag vill inte vara bunden till ett samhälle för att jag är rädd att tjäna mindre på annan ort.
Jag tror inte att Kinas bilindustri ringer mig och tackar för ett bra arbete, för att de fick sitt grus dit så de kan bygga sina bilar.