Medmänskligheten – vart tog den vägen?

Hans Groths uppmaning är att rulla ut röda mattan för de äldre i samhället som byggt upp det välstånd vi nu lever i. Groth kämpar just nu för sin 101-årige far och hans rätt till adekvat vård.

Hans Groths uppmaning är att rulla ut röda mattan för de äldre i samhället som byggt upp det välstånd vi nu lever i. Groth kämpar just nu för sin 101-årige far och hans rätt till adekvat vård.

Foto: RICKARD NILSSON

Luleå2019-05-09 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Min pappa är 101 år och bor fortfarande kvar i det hem som han och min mor köpte 1963. Hans önskan är att få bo kvar i sitt kära hem ända till slutet, trots att han lever ensam där sedan mor dog 2009.

Pappa har alltid varit mån om att klara sig själv och att inte vara en belastning för familj eller andra. Han har jobbat i hela sitt liv från 12 års ålder, aldrig varit sjuk, knappt besökt en hälsocentral och han äter inga läkemedel. Men, efter han fyllt 100 år kom vi gemensamt fram till att han åtminstone borde ha tillsynsbesök från kommunen några gånger per dag. Vi enades om att en biståndshandläggare från kommunen skulle få komma och bedöma om han kunde ha rätt till någon hjälp. Det hade han. Socialförvaltningen beslutade ge honom besök av hemtjänsten. Men, här började det hacka i maskineriet. Biståndshandläggarens beslut kom inte till stånd trots att flera veckor passerade. När jag som son kontaktar hemtjänstchefen i det område min far tillhör visar det sig att beslutet kommit till dem men ”fallit mellan stolarna” och inte verkställts. Det är först när jag efter flera kontaktförsök får tag på chefen som det blir uppenbart att det som ska göras inte har kommit igång på grund av ”misstag”. Dessa misstag har tyvärr skett flera gånger senare med.

Som det är nu lever pappa inte ett värdigt liv. Han är helt beroende av mig för att få den hjälp han är berättigad till. Han tillbringar 20 timmar av dygnet i sängen helt ensam. Jag besöker honom varje dag men kan inte vara där ständigt. Jag ser hur han har minskat från 61 kg till 56 kg på två månader samt tappat livsgnistan till att inte vill leva längre. Den personal från hemtjänsten som kommer till honom stannar 10-15 minuter, de är fantastiska och gör ett bra jobb utifrån de förutsättningar de har. Tyvärr är de oftast stressade och måste hasta vidare för att hjälpa nästa gamla och sjuka människa enligt ett tufft schema.

Luleå kommun ska nu spara stora belopp fram till 2022. Äldrevården saknar redan idag resurser och personal. Besparingar kommer att drastiskt förvärra situationen för våra gamla och sjuka samt personalen inom äldrevården. Det kommer att leda till en situation som gör att de som har varit med och byggt upp vårt välstånd kommer att bli sämre behandlade än djur. Ny teknik ska användas i framtiden men ingen teknik kan ersätta mänsklig värme och närhet!

Rulla i stället ut ”röda mattan” som bevis för den uppskattning vi vill ge till alla gamla och sjuka. Ge dem det som bevis på den tacksamhet vi känner över allt de har uträttat i sina liv.

Jag vill ha svar och förklaringar från kommunledningen som känns äkta. Ni kommer också att bli gamla.

Läs mer om