Öppet brev till Gitt Ström, länschef division primärvård Norrbotten:
I NSD den 20 februari kommenterar du mitt larm i artikeln ”Jämför vården med laglöst land”. Stöd i min kritik får jag där av Schizofreniförbundet. Men ni säger i artikeln att ni löser det ”utifrån de önskemål som patienten har”. För min bror blev det däremot så att hans = patientens, ”önskemål” avbröts vad gäller att göra nya bedömningen om autistiska inslag (second opinion). Detta trots läkarindikation om fortsatt utredning. Ni säger även att ni är ”trygg med hur second opinion används”. Detta trots att ni menar er vara insatt i min brors fall där second opinion bevisligen inte alls fungerar?
Slutligen meddelar ni att ni säger er vara ”trygg med hur psykiatrin fungerar”. Och det är ni alltså trots att psykiatrin och kommunal eftervård, åtminstone i Gällivare där min bror bor och där ni själv verkar, av många vårdbehövande är utsatt för mycket stark kritik för sin dåliga funktion?
Ni säger likt alla andra företrädare för psykiatrin att ni ”inte kommenterar enskilda patientärenden på grund av sekretess”. Min kritik gäller främst landstingets och kommunernas alltför generella användning av sekretess. Sekretesslagar som ska skydda behövande människor likt min bror används felaktigt av landstinget och kommunerna. Kritik mot myndighet förvandlas då med ett fult trollspö till kritik inom ”enskilt patientärende”. Efter krypandet ned till bekväm individnivå utnyttjar sedan såväl politiker som tjänstemän, likt länschefen, psykiskt sjuka människors egna lagliga personsekretess som fult vapen mot dem själva.
Efter sedvanlig hänvisning till sekretessen sker glidande övergång till svepande generalisering. Flera decenniers missbruk av sekretessen har gjort denna hantering till norm för myndigheterna. Resultatet har blivit undanträngande av besvärande kritisk granskning av dålig myndighetsfunktion.
Felaktig sekretessanvändning har definitivt fört med sig mörkad negativ och kostsam utveckling av länets psykvård, fastän kostnaderna delegerats ut till kommunerna som får ta ekonomiska och behandlande konsekvenserna av psykiatrins trasighet. Som även IVO har svårt se och bevisa.
Media som ska vara effektiv granskare av myndigheter klarar ej heller längre av att tillräckligt bra granska psykiatrin.
Dåligt hanterad second opinion kring min bror är ett lärorikt och viktigt exempel på vad som kan drabba patienter generellt inom psykiatrin. Min mail-korrespondens med läkaren kring ”second opinion” finns lättillgänglig. Jag använder ej patientskadlig sekretess. Så, lär av misstagen med min bror.
Svar direkt:
Jag förstår att det är frustrerande att ständigt mötas av svaret ”vi kommenterar tyvärr inte enskilda patientärenden”. Men jag måste värna om sekretessen, det är den som gör det möjligt att hålla en ärlig och rak dialog med våra patienter. Socialstyrelsen har en tydlig formulering gällande sekretess: ”I praktiken innebär det att den som ska bedöma om en uppgift kan lämnas ut, inte kan lämna ut den sekretessreglerade uppgiften utan att veta vem mottagaren är och vad han eller hon har för avsikter med uppgifterna”.
Att lyfta ett enskilt patientfall till allmän beskådan skulle alltså bryta mot lagen eftersom vi aldrig kan veta vad läsare i ett publikt medium kommer göra med kunskapen av en patient. Men utöver det skulle det skada våra patienters förtroende för hur vi hanterar deras, enligt mig viktigaste uppgifter.
Det finns alltid möjlighet till förbättring i vården och det kommer det alltid göra. Men jag har fullt förtroende för hur mina medarbetare bedriver somatisk- och psykiatrisk vård. Om en patient inte upplever att hen har fått rätt eller tillräcklig vård rekommenderar jag att patient eller anhörig ska kontakta regionens patientnämnd, som kan hjälpa dem att gå vidare i ärendet.
Med vänlig hälsning,