Ett projekt som diskuterats länge men som åter aktualiserats är infarten mot Luleå – västlig eller östlig dragning. För mig – och de flesta vågar jag nog påstå – framstår det som tämligen självklart att allt måste göras för att en sådan stor investering ska få största möjliga effekt som en framtida rationell, säker, effektiv och miljövänlig transportled inte bara för norra Sverige – utan för hela Sverige.
Detta blir en infrastrukturanläggning som ska fungera under lång tid och skapa största möjliga samhällsnytta såväl för människors resande inom och till/från regionen som för regionens godstransportbehov.
Alternativ öst via Kallax flygplats är utan konkurrens det bästa valet för infarten till Luleå och det enda alternativ som också kan utveckla flygplatsen till ett starkt framtida flygnav i norr.
Det har sagts att inte åker Luleåborna till järnvägsstationen för att gå på ett tåg till flygplatsen, vilket förvisso är korrekt. Självfallet tar de det bästa tillgängliga färdmedlet beroende var man bor i Luleå city med omnejd.
Ibland passar tåget – ibland inte. Men för de som bor norrut/österut och söderut blir det ett intressant alternativ direkt till/från flygplatsen. Upptagningsområden för tågresenärer med målpunkten Kallax flygplats blir söderut, inte bara för Piteå med omnejd, utan ända ned till Skellefteåområdet samt norrut för Boden-, Kiruna-, Narvikområdena, liksom österut för Kalix/Haparanda/Torneå med omnejd. Den alternativa västliga dragningen – med Luleå som ”säckstation” – blir sämre ur samtliga dessa avseenden.
Det är tillfredsställande att till och med representanter från Stockholms Handelskammare förordar Norrbotniabanan – före bygget av snabbtåg i söder. Det är däremot illavarslande om det anses att sjöstaden Luleå är hotad när inte ett eller annat kryssningsfartyg kan lägga till vid södra hamn. Att ställa dessa fåtal besök mot en framtida modern effektiv, miljövänlig, snabb och säker järnvägslösning som fungerar 365 dagar om året och som vitaliserar Luleå som residens-, industri-, turist-, kultur- och universitetsstad är visionslöst och inskränkt.
Kryssningsfartygen och isbrytarna kan – med utbyggda och anpassade kajplatser – förläggas öster om järnvägsdragningen vid Uddebokajen. Ändamålsenligt utformade väganslutningar för busstransporter för turistbesökare från/till kryssningsfartygen torde var enkla att lösa. De största kryssningsfartygen har djupgåenden på drygt tio meter och kan hur som helst inte gå in till södra hamnen och dessa typer av fartyg blir bara större och större.
Bron som den är planerad får en seglingsfri höjd upp mot 20 meter, vilket är tillräckligt för de flesta privata segelbåtar och även tämligen stora övriga båttyper. Intrång blir det tyvärr på delar av Hamnholmens fritidsboende. Ekonomisk kompensation bör dock kunna lösa uppkomna intrång på ett tillfredsställande sätt för berörda parter.