NEJ till att riva. Vi avvisar stadsdelsförvaltningens förslag att riva gångbron över Södra Hamn-leden. Istället anser vi att en renovering ska göras, så att den fungerar enligt de ursprungliga intentionerna.
En studie av gångbrons historia visar att den finns också i detaljplanen över området.
I akt 25-P90/59, som är planbeskrivningen för etapp 1 detaljplanen skriver Luleå kommun (sidan 4):
”I samband med planområdets utbyggnad kommer en gc-bro att byggas över Södra Hamnleden. I vardera änden byggs rulltrappor och hissar.”
Och remissinstanserna påpekar också behovet av en säker övergång:
”Länsstyrelsen skriver i sin samrådsyttrande för Södra Hamn etapp 1 att tillgängligheten mellan södra hamnen-området och centrum skall tillgodoses med en planskild gångbro längs Smedjegatan.
Vägverket har också påpekat i sitt samrådsyttrande att det är av stor vikt att en säker gångförbindelse kan ordnas över Södra hamnleden och angiven gångbro bör därför
byggas ut i ett tidigt skede.”
Kommunens egen utredning från 2017 visar att felaktiga hissar installerades från början. Också rulltrappornas kvalité måste ifrågasättas, eftersom de oftast stått stilla.
Under senare år har underhållet eftersatts, för att till slut upphöra helt. Under lång tid fungerade varken hissar eller rulltrappor. Dörrarna stod vidöppna, det regnade och snöade in. Efter påpekanden och felanmälningar lagades dörrarna och rulltrapporna kom igång. Och om man har tur fungerar de ibland. Men hissarna går fortfarande inte. Gångbron städas inte heller, varför intrycket är en mycket smutsig och nersliten passage. För äldre personer som bor i området och som använder rullstol eller rullator eller har svårt att gå, har det i praktiken blivit omöjligt att ta sig till affärer, apotek, bibliotek eller hälsocentral. De blir fångar i sina hem.
Detta kan inte, anser vi, vara förenligt med de beslut som togs när området byggdes.
Många som har köpt sina bostäder i god tro att det fanns en säker övergång över den starkt trafikerade leden, känner sig därför svikna.
Vid samtal med nyckelpersoner från den tid när Södra hamns bostadsområde byggdes får vi stöd för vår uppfattning. Både Ulla Vahaniemi (S) som var Byggnadsnämndens ordförande vid tidpunkten samt Allan Sundberg, som var Planarkitekt bekräftar att:
”Gångbron var en förutsättning för att området skulle kunna bebyggas.”
Och grundfrågan måste därför bli: Hur har detta ärende kunnat misskötas på detta sätt?
1. Felaktiga hissar monterades.
2. Underhållet har eftersatts för att till slut upphöra.
3. Hur kan en förvaltning sluta underhålla kommunal egendom, innan politiska beslut är fattade?
4. Förslag läggs på att riva gångbron, utan att de förutsättningar ändras som gjorde att den byggdes, det vill säga den hårda trafiken på Södra hamn-leden. Därefter har trafiken, inte minst den tunga lastbilstrafiken, ökat ytterligare. Samtidigt blir antalet människor som besöker området fler och fler, inte minst genom Luleå kommuns egna initiativ på hamnplanen, som barnens snölekar, isvägarna, sommaraktiviteter, skärgårdsbåtarna, nyårsfirande med mera.
Beslutet att bygga gångbron var resultatet av en demokratisk process med planförslag, utställning, samrådsförfarande etc. Det kan inte åsidosättas nu. Luleå kommun har bundit sig genom att själva ange gångbron som lösning på remissinstansernas krav.
Ett övergångsställe är ingen godtagbar ersättning för en planskild korsning.
Styrelsen för Södra Hamnens bostadsrättsförening i Luleå