Sverige har flest fattigpensionärer i Norden. Svenska politiker har det bra, rent av mycket bra.
År 2015 var den genomsnittliga lönen för arbetare 22 000–26 000 kronor. Tjänstemän låg mellan 35 000–37 000 kronor.
År 1991 låg en riksdagsledamots arvode på 31 300 kronor.
År 2015 var det 62 400 kronor, och har därefter fortsatt öka.
Riksdagsledamöterna avskärmar sig alltmer ekonomiskt från ”vanliga män-niskor”. Lägg därtill dessa politikers förmånliga pensionsavtal.
Det fartblinda hos denna nya adel skrämmer, vilket moderaten Mattias Karlsson blev exempel på.
Han tyckte sig ha rätt till sitt arvode som oppositionsråd i regionen till den 31 december samtidigt som han lyfter lön från riksdagen som nyvald rikdagsledamot.
När ”vanliga människor”, speciellt i tunga november, är ganska mosiga efter jobbet, verkar politiker – med flera uppdrag på olika orter i landet – orka hur mycket som helst.
– Man kan välja att lämna in helt och hållet, men i vårt fall har man inget oppositionsråd i styrelsen då, sa Mattias Karlsson.
Men ursäkta, Mattias, så mycket ”opposition” kan det väl inte handla om eftersom det gamla styret är på väg att lämna in samtidigt samtidigt som det nya vässar sina klor för att hugga in i budgetarbetet.
Så vad är du ”opposition” mot?
Och hur ansträngade har det varit?
Sådan här ogenomtänkta ageranden spär på ”vanliga människors” förakt för politiker. Det är något som vi definitivt inte behöver mera av – tvärtom.
Bra därför att Mattias Karlsson tar sin Mattias ur skolan och avstår arvodet. Helt plötsligt – efter att medier noterat hans dubbla arvoden – fick han, som en skänk från ovan, något ängalikt i sin röst när han förklarade: Jag måste lyssna på mitt samvetes röst.
Under en längre tid har Aftonbladet granskat hur riksdagspolitiker har hanterat ersättningar de har utöver riksdagsarvodet. Tidningen fann flera av fusk med till exempel reseräkningar.
Medier har även velat höra med våra svenska EU-politiker om hur de redovisar det kontorsbidrag de får om 45 000 kronor – per månad.
Ett ”kontorsbidrag” som många ”vanliga människor” säkerligen önskar att de hade i lön.
Bara en svensk ledamot i EU-parlamentet – Malin Björk (V) – var villig att redovisa kvitton.
Politik måste angå ”vanliga människor” och därför kan vi inte ha en ny adel som tror sig vara bättre än oss andra och tror sig ha fria tyglar med ersättningar vi andra bara kan drömma om.