Jag tror inte det är sant när jag läser att Luleå kommun drar sig ur stödteamet för missbrukare (NSD 12 juni). I dag när jag skriver detta är det fem år sedan min lillebror gick bort av en överdos. När är det dags för de styrande politikerna i denna stad att ta sitt ansvar?
Är den ensamma, utsatta människan som tyvärr hamnat i missbruk inget värt? Ska vi strunta i dessa unga människor och deras problem och istället försköna vår stad Luleå som en av dom mest lovande städerna som finns i Sverige?
Jag har en fråga till Niklas Nordström: Handlar inte socialdemokrati om solidaritet längre, om att hjälpa varandra och stötta i svåra situationer?
Alla gör sina val i livet, det är jag medveten om. Men vem fan vill egentligen vara missbrukare? Vem vill må så dåligt att den enda vägen är självmedicinering? Ingen såklart.
Jag är helt övertygad om att min lillebror hade levt i dag om han fått ordentlig hjälp istället för att klassas som en parasit och en börda för samhället. I stället dog han, bara 24 år gammal. Det finns otroligt många fler där ute med samma problem och dom är också människor.