Striden om taburetterna

Kent Ögren är knappast en despot, möjligen har han hårda nypor.

Kent Ögren är knappast en despot, möjligen har han hårda nypor.

Foto: Lars-Göran Norlin

Luleå2019-11-22 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att stadshuset i Luleå har stora likheter med hela havet stormar är en adekvat beskrivning på tillståndet i maktborgen. Nu rustas det för strid om den åtråvärda kommunalrådsplatsen. IF Metall och NSD:s politiske chefredaktör Olof Abrahamsson med flera lanserar Kent Ögren som frälsaren som ska gjuta olja på vågorna och bringa ordning i leden.

Nu behövs politisk rutin och det har Ögren, säger hans påhejare.

Låt oss gå tillbaka fem år. Styv kuling rådde i landstingshuset. Bengt Niska och Bengt Westman röstade emot partilinjen och Kent Ögren tvingades avgå. Han benämnde Niska och Westman som avfällingar.

Tornedalingarna svarade i pressen: Hans ledarstil är despotisk. Ledamöter förnedrades, kritiska frystes ut, lojala premierades. Ögren omgav sig med jasägare.

Före detta jordbruksministern Sven-Erik Bucht fick känna på bannbullan när han stred för OBS-platser i Haparanda. Bucht slank in igen genom ett hål – som krysskung. I Kiruna och Östra Norrbotten säger folk att Ögrens adelsmärke är intriger. Frågan ställs: Är detta mannen som ska ena de stridande viljorna i residensstaden? Besitter han de egenskaper som krävs?

Läs mer om