Yttrandefriheten är något generationer före oss kämpat sig till, trots motstånd från övermakten.
Den innebär att vem som helst har rätt att tala om och skriva ner vilka ämnen som helst.
Men den innebär inte att någon måste bry sig om det, inte heller att ingen får kritisera det.
Om jag skriver behöver du vare sig hålla med eller bry dig om det.
Det återkommande kravet på att "ta debatten" om vilken åsikt som helst är inte en yttrandefrihetsfråga. Det är en fråga om makten över vilka frågor som ska vara viktiga.
Genom att "ta debatten" med rasister ser man till att öka deras svängrum. Är det verkligen önskvärt?
Jag vill inte ta debatten om att aborter ska vara illegala. Jag vill gärna ta debatten om sex timmars arbetsdag eller mäns våld mot kvinnor.
Jag vill inte ta debatten om hur många flyktingar Sverige har råd med. Jag vill gärna ta debatten om vad som kan göras för att säkra flyktingars möjligheter till ett gott liv.
Om den flyktingpolitiska debatten förs med ekonomiska eller rent fientliga förtecken är den inte värd att ta. Att ge människor skydd finns nedskrivet i FN:s konventioner.
Ska vi då ta debatten om att skrota FN?
Alla frågor går inte att reda ut genom att sitta ner och lyssna på varandra. Den som tror det har en övertro på gott uppförande.
De främlingsfientliga har i många år kämpat för att få en offentlig talarstol. Nu har de det. De kommer inte att ändra uppfattning för det.
Med den här insändaren har jag inte tystat någon annan. Det finns ingen risk för att rasistiska uppfattningar förtigs - de hörs både från ministernivå och från skumma internetsajter.
Yttrandefriheten är till för att användas. Sedan får den tänkande människan bilda sig en egen uppfattning.