Vi har nu Àntligen fÄtt ett slutresultat av Ärets val. Av detta resultat framgÄr att socialdemokraterna fick 144 mandat mot alliansens 143, alltsÄ ett mandat mer om man inte rÀknar in Sverigedemokraternas röster. Av alliansens tvÄ mittenpartier, Centern och Liberalerna, verkar Annie Lööf ha tagit ett kompakt och slutgiltigt beslut, att inte sitta i en regering med stöd av sverigedemokraterna. Detsamma gÀller i princip Àven för Liberalernas Jan Björklund. Likafullt hÀvdar Ulf Kristersson att han tÀnker bilda regering med allansen med hÀnvisning till att socialdemokraterna gjorde sitt sÀmsta val nÄgonsin. Detta kan i princip Àven sÀgas om hans eget parti. Man fÄr det intrycket att högersidan inte har insett att valet Àr avklarat och nu gÀller det att hantera valresultatet efter bÀsta förmÄga. Det gÀller inte vem som vann eller förlorade. Vid alla intervjuer som gjordes med representanter för högersidan fick man intrycket att dessa personer höll pÄ att gÄ in i vÀggen av utmattning eller besvikelse. Det var ologiskt och i strid med hur man normalt behandlar en liknande situation.
NÀr det gÀller val av talman gÀllde tidigare att talmannen valdes frÄn det parti som vann valet, men nu skall man till talman vÀlja en person som stöds av en majoritet i riksdagen. Talmannen har fyra omgÄngar att lyckas fÄ fram en statsministerkandidat innan nyval utlyses. Jag tror att Socialdemokraterna leder nÀsta regering med eller utan Stefan Löfven. Han fÄr bli utrikesminister i stÀllet. Det skulle passa som hand i handske. Ny ordförande kan Magdalena Andersson alternativt Anders Ygeman bli.
Slutligen kan man konstatera att man lyckades hÄlla borta sociala mediers pÄverkan pÄ riksdagsvalet. Vad betrÀffar kommun- och landstingsvalet kan detta ifrÄgasÀttas med tanke pÄ de omvÀlvningar som skedde i dessa val.