Vad är ett gott liv?

Att kramas kan vara början på att vi ser varandra som människor – inte som en kalkyl, en kostnad, en diagnos eller en journalanteckning.

Att kramas kan vara början på att vi ser varandra som människor – inte som en kalkyl, en kostnad, en diagnos eller en journalanteckning.

Foto: Maria Unga

Luleå2019-07-12 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Kommunerna och regionen kommer att bli tvungna till effektiviseringar under den närmaste framtiden, då de ekonomiska hjulen rullar i långsammare takt. Samtidigt har vi i länet utmaningar i form av en åldrande befolkning och en folkhälsa som inte är bra.

Endast tillsammans och med en helhetssyn på människan kan vi lösa våra utmaningar.

Vi måste prioritera de mest utsatta och se till att beslut är långsiktiga och väl genomlysta. Det handlar om att säkra trygg vård och omsorg för framtiden.

Att se att en människa är så mycket mera en enskild diagnos, en journalanteckning eller en statistisk kostnad. Vi har alla samma behov av trygghet, ekonomisk försörjning, meningsfull tillvaro, självkänsla och gemenskap.

Vi måste gemensamt lyfta blicken och se människors behov och höja medvetandet kring hur kropp och själ hör ihop. Vad är det att vara människa? Vad är ett gott liv?

Klyftorna i vårt land och i vårt län har drastiskt ökat mellan de som har resurser och de som ingenting har. Det är en grogrund för utvecklingen av våra stora folkhälsoproblem – psykisk ohälsa, ensamhet och missbruk.

Rapport efter rapport visar att psykisk ohälsa ökar år efter år, framför allt bland unga, kvinnor och gamla människor.

De som inte är direkt drabbade genom egen psykisk ohälsa är indirekt drabbade eftersom man kanske har en anhörig som lider av psykisk smärta.

Den själsliga smärtan och det psykiska lidandet är svårare att se än fysiska sjukdomar. Det är sannolikt en orsak till att psykisk smärta för vissa anses som mindre problematiskt än fysisk. Vi har årligen 1 500 självmord i Sverige, den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen 15–44 år. Trots att den psykiska ohälsan – framförallt depression och affektiva sjukdomar som manodepressivitet – skördar så många liv per år är knappast den psykiatriska vården högprioriterad.

Många människor betraktar fortfarande ångestattacker och depressioner som ett tecken på svaghet och självömkan. Ofta bemöts människor som lider av utmattningsdepressioner och andra psykiatriska tillstånd med rädsla och förakt.

Stigmatisering, skuld och skam kan vara svårast att bära.

Tyvärr förminskar vi dessa sjukdomar och medicinerar ihjäl människor utan att angripa grundproblemet. Varför mår vi dåligt? Hur ska vi skapa ett samhälle där vi ser människor med såväl kroppsliga, själsliga som andliga behov?

Hur tar vi hand om våra äldre, funktionshindrade och våra barn. När orken att vara en god dotter, en bra mamma eller en bra pappa tryter, då måste samhället finnas där.

Vi är fast i en bubbla av för mycket arbete, för lite tid för återhämtning och vila. Vi måste rensa bort allt som tynger oss, dålig mat, för lite rörelse, omänskliga krav, orimliga prestationer.

Psykiskt sjuka eller människor som lider av missbruk är människor med rätt till god vård. Rätt till en bostad, respekt och rätt till ett värdigt liv. Alla människor oavsett vem man är – duktig eller skötsam, sliter med ett missbruk – har rätt en bostad. Utan ett hem kan man inte helas och komma på fötter.

Vi har alla skrapat grogrunden för ett samhälle där många hamnar i psykisk sjukdom och livslång ohälsa. En del av ökningen bygger sannolikt på sociala problem. Nedmontering av sjukförsäkringen och omänskliga krav på återgång till arbete, ekonomiska problem och segregation. Ökade klyftor i hälsa, ekonomiskt och socialt.

Vi måste som politiker våga ha visioner om vilket samhälle som vi vill skapa.

Vi måste se hela människans behov. Försöka förstå vad det verkligen innebär att vara människa och se att vi alla hör ihop. Ingen tjänar på att några blir mer utsatta.

Hälso- och sjukvården samt kommuner och landsting måste få ökade resurser och psykiatrin och missbruksvården ska prioriteras mer än idag. Vi måste satsa på fler vårdformer för psykisk ohälsa och ökat stöd till eget boende och ökade möjligheter till psykoterapi.

Vi måste fortsätta och intensifiera arbetet med att skapa en jämlik hälsa. Fortsätta det förebyggande hälsobefrämjande arbetet i kommuner och i regionen. Underlätta och öka samverkan mellan kommuner och landsting och andra aktörer. Prioritera jämställdhetsarbetet i kommuner och förebygga mäns våld emot kvinnor.

Läs mer om