En artikel i NSD lördagen den 29 juni, av Johanna Cederblad/TT, slog mig med förvåning och lite oro och strax infann sig ett antal frågor:
1. Varför vill den som väljer bort kött att bönorna ska smaka kött?I spåren av klimatuppror och rädsla för växthusgaser så uppstår märkliga effekter i konsumtionssamhället. Reklamens makt är stor och människor omvänds till en ny mathållning som ska hjälpa oss att klara klimatet. Köttet blir syndabocken och ska helst bort från våra matbord. Men smaken av kött vill vi ha kvar. Varför? Det känns lika märkligt som att jag skulle vilja att mitt te smakar kaffe.
2. Vart tog kraven på information vägen?Normalt ska våra matvaror vara väl innehållsdeklarerade och märkta, men i artikeln berättas om hemlighetsmakeriet kring de nya vegoköttprodukterna. Är de befriade från kraven? Väntar man tills problemen uppstår innan man ställer krav på producenterna? Jag känner olust när jag läser om hysch-hysch och att processen är densamma som i hundmat. Är vi på väg mot pellets på våra tallrikar? Är det vad vi vill ha? Vad kommer dessa att innehålla? Man får inte kalla sylt för lingonsylt om den inte innehåller tillräckligt med lingon, men man får kalla pulvriserade, processade och högtrycksbehandlade lupiner för vegetarisk köttfärs.
3. Vilka blir miljöeffekterna av den nya trenden?Finns det någon analys av vilka effekter processerna har på miljön? Rökt vatten, rökt rapsolja och processer, som vi inte får veta något om, kanske inte innebär en förbättring för klimat och miljö. Vi kommer dessutom knappast att ha lokal produktion av vare sig bönor och soja eller rökt vatten och rapsolja så vi får kallt räkna med ökade transporter i framtiden när vi går över till vegomat och lägger ner köttproduktionen.
4. Är vi på väg att bli lurade in i en mörk gränd av penningstinna investerare som vädrar guld?Jag vill inte bli utsatt för ett gigantiskt experiment och jag vill inte att framtida generationer ska få lida för min generations girighet. Är det inte dags att titta på andra vägar för en bättre miljö, som till exempel småskaligt jordbruk och lokal produktion av växter, som får vara och smaka växter? Vi har gott om fina jordbruksmarker under midnattssolens sken, som kan ge mat av bra kvalitet, om vi lägger girigheten åt sidan och slutar pressa både jord och djur till att producera mer än de tål.