Våga sätta gräns
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varför är vuxna rädda för att ge konsekvenser till sina barn?
Vad tror de vuxna att de vinner med att vara konflikträdda gentemot sina barn?
Varför har många vuxna låtit curling styra dagens barnuppfostran?
Vill man inte att barnens "egen motor" ska hållas igång samt vill man inte som vuxen att barnen ska bli självständiga och lära sig ett eget "tänk"?
Tror man som vuxen att man gör illa sina barn i och med att man har regler och sätter gränser?
Vi lever i ett samhälle i dag där stressen har blivit en ond prick i vår tillvaro. Barn ska hållas igång med än det ena och än det andra.
Behöver inte barn kvällar där man ägnar sig åt skolarbete samt kvällar där man "gör ingenting", allt för att kroppen ska hinna återhämta sig från alla måsten och alla projekt?
Idrott är bra men ribban måste läggas på en lagom nivå. Inte konstigt att barn i dag blir sönderstressade i förtid samt att många barn inte orkar sköta skolan på grund av för sena kvällar och för mycket aktiviteter.
Barn med curlingföräldrar lär sig aldrig att tänka själva utan de agerar ofta utan eftertanke.
Varför? Jo, curlingföräldern dyker alltid upp som gubben i lådan och ställer allt tillrätta.
Många vuxna klagar i dag över hur barn/ungdomar beter sig och hur de är.
Se istället till att stärka era barn utan curling, med kärleksfulla regler och gränser så är mycket vunnet.