Behövde ett nytt ID-kort. Kollade på bankens hemsida på nätet hur jag skulle gå tillväga; foto och sedan till banken. Tog ett kort hos en fotofirma i min hemkommun. Gick till banken. ”Nej, den servicen har vi slutat med för några månader sedan, gå till polisen”.
Köade hos polisen, betalade avgiften. ”Vi tar ett kort, fotofirmans behövs inte. Men, du är finsk medborgare. Du kan inte få ID-kort här. Du ska till Luleå och Skatteverket, men du måste beställa tid”. Jag fick ett telefonnummer och jag ringde. Jag skulle tala in ett meddelande om mitt ärende; robotrösten förstod mig inte. Den upprepade konstiga ord som jag inte hade sagt. Kanske min finska brytning. Sedan slussades jag till en telefonkö, 74 före i kön. Jag väntade en kvart. Kom fram och en person instruerade om att boka tid, betala i förväg och komma den avtalade tiden.
I morgon ska jag köra de åtta milen till Luleå i detta ärende.
Alla i kedjan var vänliga; fotoaffären, banken, polisen, rösten i Skatteverkets växel. Men vilken krånglig och byråkratisk stig i ett EU-land som Sverige.