Vår tids parasit
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Min situation i dag är den att jag inte lyckats få en plats att arbetsträna på, trots ett antal försök hos olika myndigheter samt andra tänkbara ställen.
Jag hade alltså inget arbete då jag blev sjuk och därför är jag tvungen att få ett ställe att pröva arbeta på så att Försäkringskassan kan "pröva" mitt ärende angående sjukersättning, det vill säga pension.
Min undran är vad regeringen har tänkt i nästa skede med oss arbetslösa sjuka?
Måste erkänna att jag har ibland jämfört oss arbetslösa långtidssjuka/långtidssjuka/arbetslösa, med judar som skickades till koncentrationsläger under andra världskriget för att de inte passade i nazisternas uppfattning om ett perfekt samhälle.
Är vi vår tids parasiter som inte är värda ens att behandlas med respekt?
Det pratas om rehabiliteringskedjor med mera, men jag har bittert fått erfara att de bara är vackra ord.
Hur länge skulle vår statsminister orka i till exempel min situation? Litet pengar att klara sig på och dessutom känna sig som en som inte är önskvärd i samhället.
En fråga till regeringen: Botar ni mig från 1 januari då jag helt plötsligt betraktas som vilken människa som helst som ska söka jobb överallt?
Jag vill gärna veta vad behandligen går ut på då.