Tänk bara mig, jag är ung (relativt med mina 34 år), har två små flickor, har flyttat tillbaka till Tärendö efter 10 år i Luleå, jag VILL alltså bo här (i glesbygden), jag VILL alltså att mina barn ska få växa upp här. Jag har utbildat mig till ett för hela landet svårrekryterat yrke (sjuksköterska) och jag trivs på arbetet.
Enligt mig borde jag på alla punkter anses vara en tillgång för kommunen, men ända sedan jag flyttade hit 2011 har jag bara fått känslan av att jag är en belastning och om jag skulle flytta från kommunen är det inget som skulle märkas.
Min önskan till Pajala kommun skulle vara att man tittar på helheten i våran lilla, men till ytan stora kommun. Att man på högre höjd bestämmer vad som är viktigt i kommunen och att alla sedan jobbar åt samma håll.
Är målet att behålla unga barnfamiljer som jobbar i svårrekryterade yrken så borde jag (och många fler med mig bara i Tärendö) vara en tillgång för den här kommunen. Att stänga skolan i Tärendö när barnutvecklingen går uppåt, när nya stora arbetsgivare söker personal och kommunens största privata arbetsgivare finns här är för mig en mycket kortsiktig lösning som kommer att kosta kommunen mer än det sparar. Men det tror jag beslutsfattarna vet, men prestige är prestige!