Varför lyckas inte männen?

Luleå hockeys herrlag föll, till skillnad från damlaget, hårt i år. Insändarskribenten funderar på hur det kan bli ändring på den fronten till nästa år. Kanske spana in hur damlaget i samma stad lägger upp sitt jobb?

Luleå hockeys herrlag föll, till skillnad från damlaget, hårt i år. Insändarskribenten funderar på hur det kan bli ändring på den fronten till nästa år. Kanske spana in hur damlaget i samma stad lägger upp sitt jobb?

Foto: Pär Bäckström / Frilans

Luleå2019-04-24 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Luleå Hockeys herrar slogs brutalt ut av Frölunda i semifinalen i slutspelet och allting är precis som vanligt. Det vill säga, Luleå når inte ända fram utan hittar en väg att förlora på, när det verkligen gäller. Innan säsongen tippade ingen SHL-coach Luleå som ett topplag och efter fem spelade SHL-matcher hade Luleå förlorat fyra, vilket befäste alla farhågor om en svag säsong för ett svagt lag. Sedan dess har Tomas ”Bulan” Berglund förvandlat brunkargänget till en vinnarmaskin, ett slagkraftigt och starkt kollektiv utan stora stjärnor, men med vinnarskallar som hade styrkan att vinna tio raka bortamatcher. ”Bulan” sågs av många, med all rätt, som årets coach i SHL. Luleå slutade tvåa på samma poäng som serievinnaren Färjestad. Bulan förvandlade säsongen 2016/17, ett på förhand mediokert Brynäs till ett finallag, som föll i ursinnig kamp i den sjunde och avgörande matchen. Varför skulle det inte kunna gå att göra samma sak med Luleå. Kanske hade” Bulan” glömt väggarna i Luleå?

Ty det är där det verkar sitta. Likt en förbannelse som får Luleå Hockey att tappa kraften och styrkan när det gäller som mest. Slutspelskramp som får spelare och lag att underprestera och göra säsongssämsta när det gäller mest. Det var smärtsamt att se i semifinalsserien nu mot Frölunda, hur laget krympte ihop och reducerades till slagpåse. Forwards brände allt och var ofattbart ineffektiva. Kollapsen påminner om säsongen 2011/12 när man vann serien, men föll med 4-1 i matcher mot AIK i kvartsfinal, som man hade vunnit alla matcher mot i grundserien. Vad i föreningen gör att man tappar sin spets när den behövs som mest?

Det här är ”Bulans ”utmaning. Han måste gripa kofoten och bryta upp väggarna för att hitta koden som förlamar och förminskar dem. En föreningskultur och tradition håller på att bildas som gör Luleå till ”loosers”, hur bra man än är i grundserien. Andra föreningar lyckas, nu är det dags för Luleå att göra det. Någonstans i väggarna finns den förlorade koden från guldåret 1996. Kanske finns ledtrådar till mysteriet i andra klubbars strategier, kanske i Luleå damhockeylags framgångsrika organisation, kanske i föreningens maktstruktur? Kanske behöver man en idrottspsykolog för att lösa upp blockeringarna? Ge Bulan verktygen! Han om någon kan bryta förbannelsen.

Läs mer om