Vem kan man lita på egentligen?
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varför tvekar jag att trycka på biståndsknappen, när jag pantar de burkar som dagliga hundpromenader genererar?
Börjar jag bli luttrad, börjar misstron ta allt större proportioner? Så är det samvetets röst. Jag borde ju, men den/de som skor sig på insamlingsmottagarnas bekostnad, borde inte de också?