Vi får smulorna
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Bankerna fick nyligen 1 500 miljarder kronor av regeringen för att kunna fortsätta med sin omfördelning av samhällets resurser till egna intressen.
Samma intressen som till största del är orsak till nuvarande ekonomiska kris.
Urban Bäckström f.d. Riksbankschef och nuvarande ordförande i Svenskt näringsliv, vill ha satsningar på infrastrukturen, som därigenom tryggar det privata näringslivet.
Mats Odell, "någon form av minister", vill att pensionsfonderna ska användas i större utsträckning på den internationella aktiemarknaden, en marknad som gungar mer än vad den svenska gör.
Den offentliga sektorn som är skattefinansierad, ser näst intill stilla tigande på hur det ekonomiska underlaget för samhällelig välfärdspolitik i allt större utsträckning med alliansregeringens ekonomiska politik solidariserar sig med de privat kapitalistiska intressenterna.
Landstingen och kommunerna som har till uppgift att genom skatter, taxor och avgifter sörja för den sociala välfärden, skola, vård och omsorg tvingas till omfattande nedskärningar och höjda egenavgifter på grund av att utrymmet för skatteöjningar har nått taket.
Det blir de vanliga människorna som med hederligt arbete och ärlig skattebetalande får betala notan, för den ekonomiska kris som man är oskyldig till.
Medan de människor vars huvudsakliga livsuppgift varit och är att förutom miljonlöner, bonusar och generösa avgågngsvedelag och pensioner, ägnat sig åt skattesmitningar och skattesänkningar såväl lagliga som olagliga ska skyddas för de negativa konsekvenser som deras spekulationer medfört.
Vi vanliga människor får alltså med försämrade pensioner, sjukförsäkringar, ökad arbetslöshet med försämrade A-kassor och utan A- kassor se på, när marknaden rehabliterar sig
med våra skattemedel i den rådande lågkonjuktur som just påbörjats.
Vi vanliga får nöja oss med "smulorna" om ens det ifrån vårt ärliga arbete och skattebetalande.
Solidariteten är det honnörsord som vi vanliga människor trott på, men att vi blir påtvingade till solidaritet till våra "utsugare"är för mig svårt att acceptera.