Vi ser det inte
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Konferensen gällde exploateringen av de naturtillgångar, främst olja, som beräknas finnas under ismassorna och permafrosten. De fem kom överens om att eventuell exploatering kan ske endast om total enighet de fem emellan föreligger.
Tänk vilket framsteg, och vilken trygghet mot överexploatering. Att överlåta is- och tundraområdena till urbefolkningen som ett reservat för deras överlevnad och utveckling var inte ens tänkt som en tanke.
Med de klimatiska förändringar som allt tydligare gör sig påminda borde den civiliserade världen ha insikten och moralen att den inte behöver mer naturtillgångar att exploatera för sin lyxkonsumtion utan mindre.
Naturbefolkningarna däremot behöver reserverade områden som befriar dem från civilisationens destruktiva exploateringar.
Sten Bergman såg det när han färdades runt på hundsläde på Kamtjatka, Eric Lundqvist såg det i Indonesiens övärld, på Borneo och på Guinea och Rolf Blomberg såg det i Amazonas djungler.
De enda som inte ser det är dagens välutbildade och högteknologiska civilisation. Det enda de ser är en exploatering av naturtillgångar som möjliggör ett ständigt berikande.
Det perspektivet är så trångsynt att det fångar inte in ursprungsbefolkningarnas möjligheter till överlevnad. Och när klimatiska katastrofer inte förmår dränka de ursprungliga träder civilisationen in och dränker dem i sprit och knark.