Svar till insändaren Är vi kassakon? införd i NSD den 2 januari;
Kvarboende Malmbergare ilskna över att Gällivare kommun minskar öppettiderna i badhus och sporthall. Ilskan är berättigad, men enligt min mening så riktas den åt fel håll. Boven i dramat är LKAB. Samtidigt måste man ställa frågan, om inte LKAB funnits vad skulle vi då vara ilskna över?
”Påminn er det ”klassiska” uttrycket av en f.d. VD i LKAB. Vi är här för att ta hand om malmen, andra får sköta och ansvara för samhället. Han kunde även ha sagt att det är LKAB som är huvudaktör till skapandet av samhällsproblemen på gott och ont med medföljande konsekvenser.
Några milstolpar i mitt liv. År 1956 började jag min första anställning i LKAB, pendlade dagligen från Leipojärvi till jobbet i Malmberget. 1958 påbörjade LKAB avbefolkningen av kommunens landsbygd genom införande av gratis busstransport till jobb i Malmberget, från Hakkas – Vettasjärvi - Skaulo och omkringliggande byar. Dessa arbetarturer drogs in i början på 60-talet, med erbjudanden om att flytta till Malmberget. Konsekvenser för landsbygden, minskad befolkning i arbetsför och fertil ålder med påföljd bl.a. nedlagda skolor.
1964 började jag min andra anställning vid LKAB, samtidigt som LKAB inledde omfattande rationaliseringar i sin produktions process struktur från magasinsbrytning till skivrasbrytning.
Konsekvenser en övertalighet av personal som man valde att inte minska genom permitteringar eller pensioneringar. LKAB valde modellen ”otrivsel” på jobbet, med UMS och 31 – tes samt andra otrivsel skapande åtgärder som användbara verktyg för att få folk att säga upp frivilligt sin anställning.. Konsekvenser dom flesta olycksfallen med dödlig utgång inträffade under samma period likaså mängden olycksfall under 1960 – talet som resulterade i gruvstrejken 1969 – 70.
Det var vid samma tidpunkt år 1970, som Gällivare kommun redovisade sitt högsta befolkningstal, drygt 27 000 invånare där Malmberget var högst med sina cirka 12 000 invånare. Jämfört med nuläget knappt 18000 in i kommunen.
Det här ovannämnda är resultatet av LKAB.s expansiva politik, och nu har turen kommen till utplånandet av samhället Malmberget från jordens yta, 50 år senare år 2020! Andra bostadsorter som under perioden 1960 – 70 utplånats var Vitåfors, Tingvallskulle Robsam och Dennevitz.
I insändaren införd den 2 januari ”Är vi kassakon? Mitt svar som politiker i kommunen sedan 50 år tillbaka i tiden, så är mitt svar ”JA”! Motiveringen såväl vi kommunmedborgare som kommunen, så är vi bägge parter i LKAB.s ”kassako”.
Så till insändarens påståenden och frågeställningar. Mina svar är mina personliga tankar och ställningstaganden.
Den politiska alliansen hittat en kassako för att stärka kommunens budget, genom minimera möjligheten att använda bad-sportanläggningen fullt ut de år de får stå kvar. Politiken ansvarar för kommunens ekonomi, med minskad befolkning (Malmberget), så är och blir dom befintliga kommunala anläggningarna allt mindre frekventerade med påföljd allt dyrare kommunala underhålls och driftskostnader.
”Nu ska politikerna börja vår hädanfärd”! Enligt min mening så påbörjades Malmbergets hädanfärd1970. Politikerna tar ingen hänsyn till dom sociala aspekterna som vi blir utsatta för. Kommunala besparingar görs på oss. Tids nog töms vårt samhälle på medborgare, då sker besparingar automatiskt, när inga brukare finns kvar är några av argumenten i insändaren.
Det insändaren inte tar hänsyn till är att det kommer att krävas åtskilliga kommunala miljoner kr. i att reinvestera i dom bef. lokalerna för att kunna hålla igång dom till dess att den sista malmbergarn lämnat samhället och släckt ljuset, Enligt samverkansavtalet år 2032, Skolorna flyttas från Malmberget i mitten av år 2019, som är dom största brukarna av nämnda lokaler.
Mina slutord visst har det gjorts många politiska misstag under resans gång av oss politiker. Det största misstaget enligt mig är den diskriminerande bemötandet som gruppen hyresgäster utsattes för, där dom enligt samverkansavtalet, definieras som tredje part ”utan egen talan”. Kompensationen för denna grupp blev ett trappstegsavtal där varje steg innebar en höjning av hyrorna, medan dom övriga boendeformerna villa och bostadsrätter kompenseras fullt ut. Jag sa nej till samverkansavtalet i kommunfullmäktige på grund av det diskriminerande bemötandet som drabbade hyresgästerna i kommunens TOP – bostäder och hos dom privatägda fastighetsägarna.
Bror Wennström
Gällivare