Under de senaste veckorna har min pappa avrått mig från att använda begreppet ”krossa patriarkatet”, med motiveringen att det inte är nog nyanserat och inte lämpar sig att använda i och med de förtroendeuppdrag jag har.

Men – vad är patriarkatet? Behöver det verkligen krossas? Och är det självklart att det ska ersättas med feminism?

Nationalencyklopedins definition av patriarkatet lyder ”familje- eller samhällssystem där den politiska och ekonomiska makten, både inom hushållet och i den offentliga sfären, innehas av äldre män, och där följaktligen varken kvinnor eller yngre män deltar i det formella beslutsfattandet. Inom samhällsvetenskapen är patriarkat en allmän benämning på sociala system inom vilka kvinnor är underordnade män.”

Artikeln i Nationalencyklopedin förklarar att patriarkat fortfarande härskar i stora delar av Europa, Afrika, Mellanöstern, Syd- och Ostasien samt Latinamerika. Varför Nordamerika och Australiens patriarkala samhällstruktur plötsligt skulle ha upphört framgår inte av artikeln, länder med 18 respektive 26 procent kvinnor i sina parlament, jämfört med till exempel afrikanska Rwanda och latinamerikanska Bolivia där de flesta politiker i parlamenten är kvinnor. Att det inte finns några storskaliga samhälleliga exempel på patriarkatets motsats – matriarkat (enligt bland annat Nationalencyklopedin) – motbevisar också att kontinenter som Nordamerika och Australien skulle vara något annat än just patriarkala.

Det kan kännas jobbigt för majoriteten av jordens befolkning, män, att förstå att de är en del av denna samhällstruktur och kan behöva ändra sitt vardagliga beteende för att se till att fördelningen av makt och möjligheter blir jämställd. Samtidigt är min förhoppning att såväl män som kvinnor främst ser fram emot de fördelar det skulle innebära för alla med ett jämställt samhälle. Ett samhälle vi uppnår genom feminismen, en term med många definitioner, som även den sammanfattas som den sociala rörelsen för jämställdhet mellan kvinnor och män.

Varför ska vi då krossa det rådande patriarkatet vi lever i? Jag ger er några av många anledningar.

• För de många miljoner flickor som saknas internationellt på grund av världens mest omfattande folkmord – gendercide. FN uppskattar att så många som 200 miljoner flickor saknas på grund av könsselektiv abort och barnamord. Mord som begås av politiska, ekonomiska, sociala och kulturella orsaker världen över. Främst i Asien, men även i Sverige.

• För att stoppa trafficking. Det rådande kvinnounderskottet i världen gör kvinnor ännu mer utsatta och konkurrensen om att få en hustru leder till att allt yngre flickor tvingas till äktenskap och prostitution.

• För att mäns våld mot kvinnor skördar fler liv än militära konflikter. Det behövs en grundläggande förändrad inställning till brukande av våld och var människas rätt till sin kropp.

• För att dagens försvars-, utrikes- och säkerhetspolitik är föråldrad och starkt dominerad av män. Detta trots att forskning visar att kvinnors deltagande i fredsprocesser och könsperspektiv gör vägen till fred kortare och att stödet för militära insatser är mindre hos kvinnor.

• För att det är helt orimligt att den genomsnittliga rika västerländska mannens livsstil som världens största klimatbov är allmänt accepterad och värderas högt runt middags- eller förhandlingsbord, samtidigt som den slår hårt mot fattiga kvinnor och barn i andra delar av världen.

• För att den genomsnittliga flyktingen i världen är en kvinna eller ett barn.

• För att Sveriges riksdags försvarsutskott utgörs av 13 män och fyra kvinnor samt en manlig försvarsminister i Sveriges första ”feministiska” regering.

• För att psykisk ohälsa är som mest utbredd bland flickor, unga kvinnor och transpersoner i Sverige och fortsätter att öka.

• För de killar och män som felaktigt får lära sig att hålla inne känslor istället för att prata ut, vilket får förödande konsekvenser som aggressivitet i nära relationer eller mot det egna jaget, ökad alkoholkonsumtion och isolering.

• För allas rätt att vara sig själv, klä sig som man vill och leva som man vill utan hänsyn till normer om ”manligt” och ”kvinnligt”.

• För att kvinnors arbete är värt precis lika mycket som mäns och inte 3,6 miljoner kronor mindre under en livstid, vilket är fallet i ett av världens mest ”jämställda” länder, Sverige.

• För att en rättvis värld inkluderar alla på lika villkor.

Så pappa, det handlar inte om att krossa dig och andra män. Det handlar om att krossa de strukturer som gör att vi behandlas olika beroende av kön.